Ny morgon gryr här i Belgien och vädret är typiskt grått som man kan förvänta sig. Vi i teamet bor i en by som heter Blauberg och ligger en bit utanför Antwerpen. Huset vi hyr är det som ska fungera som SCF´s nationshus och ska underlätta för folk som vill tävla utomlands.

   Huset i sig är lagom stort och vi bor 10 personer utan att slå ihjäl varandra, ordentligt kök med det mesta man behöver och skapligt nyservat badrum på övervåningen. De finns två tvättmaskiner, en tummlare och ett stort garage där man kan lagra och meka med ett stort antal cyklar. En TV med ett svagt utbud på bra kanaler men ett internet så man kan hålla kontakten med omvärlden när man inte tränar/tävlar eller tar hand om de andra sysslorna.

   Cykel möjligheterna runt om i trakten är mer än ok, om man gillar slätten som jag är van vid. Det är platt som en pannkaka om man håller sig i närheten av Blauberg men det går säkert att leta upp någon backe om behovet finns.

   Det bästa med att bo här är att i Belgien har man inte långt till bra tävlingar, alltså om man vill utvecklas bra är det bara att spendera tid tillsammans med andra cyklister här i huset, hjälpa varandra att ta sig till tävlingar och sen är det bara att tävla, tävla och tävla. Allt detta för en rimlig peng, bra jobbat SCF!

Andra racet för säsongen, och eftersom jag har mått bra denna veckan och har haft en betydligt bättre uppladdning än inför förra helgen, så var jag laddad från tårna! Benen har fungerat bra från slutet av den gångna veckan och jag kände i stort sett från start att de fungerade som de skulle.

   Vi skulle köra 191km varav de avslutande 100km uppdelade på 9st småvarv. Banan var pannkaks platt och det är väl vad man kan förvänta sig av denna delen av Belgien.

   Vi i teamet tävlade hårt från start och täckte alla utbrytningsförsök. Niklas Gustavsson lyckades komma iväg i en ganska stor grupp medans farten i klungan sänktes.

   När de gick in på de avslutande varven hade de 3 minuter och jag tyckte det var dags att hittta på något. Jag laddade på en attack som resulterade i en soloutbrytning. Jag fick ner avståndet något innan det stabiliserade sig igen och jag var själv i drygt 2 varv innan 2st kom ikapp mig bakifrån. Vi höll bra fart ihop i ytterliggare 1,5 varv innan klungan kom ikapp oss, då de hade höjt farten rejält.

   Jag satt i klungan och hade ögonen öppna för attacker men de gick på hårt hela vägen och med drygt 1 varv kvar var vi ikapp Niklas grupp. Jag avancerade då till toppen av klungan och kände mig taggad för avslutning när det samtidigt smäller till i bakhjulet och jag punkterar.

   Min tävling var över här då vi hade bil 17 i karavanen så ett nytt hjul var för långt borta. Jag fick på det tillslut men hade inte en chans att komma ikapp klungan igen utan gick imål strax bakom. Tobyn Horton lyckades bäst och korsade linjen som 11:a! Bättre lycka nästa gång, för min del.

Bjuder på en bild från Estland förra året, då det var varmt och skönt!

Första tävlingen avklarad för säsongen. Jag har kännt mig riktigt på gång de senaste veckorna och i och med vårat träningsläger för två veckor sedan så har formen smygit sig på mer och mer. Men i måndags blev jag sjuk, ordentligt magsjuk och kunde inte behålla någon mat på två hela dagar. Jag var dålig i fyra dygn och gick ner till ca 64kg på kuppen.

   Jag blev mer eller mindre frisk på fredagen och eftersom tävlingen gick på söndagen så hoppades jag på att få tillbaka lite energi. Visst kändes benen som att de var gipsade men jag hoppades på att kunna ta mig igenom den största smärtan och att det skulle släppa på under tävlingens gång.

   Vi skulle köra 175km och det blåste ordentligt på den tekniska och kurviga banan, likt ett stort GP. Jag satt i klungan och hoppades på att mina ben skulle komma igång och efter ca 1h körning kändes det bättre. Jag gick ner till karavanen för att hämta flaskor åt mina teamkamrater och när jag kom upp igen, i kantvinden, så var klungan blåst i bitar. Jag slet hårt för att komma tillbaka och gjorde det tillslut men all den kraft jag hade kvar i mina svaga energidepåer var slut och benen stumnade. Efter 140km var jag helt klar för dagen och klev av. Trist inledning på säsongen men vad gör man, jag får trösta mig med att säsongen är lång.

   Med en bättre uppladdning till nästa helg så hoppas jag att jag kan vara med bättre. Då ska vi köra 1.1 Omloop Waasland i Belgien, då gäller det verkligen att ha bra ben för att vara med att fajtas. Jag ska försöka äta upp mig tills dess.

Dagarna går vidare här i Wales men vädret har dock blivit något sämre, det har kommit lite snö men vägarna är oftast rena men igår fick vi ett riktigt besvärligt pass med hagel i ansiktet. Det är väl så över hela europa att vintern bjuder på sista rycket, hemma i Sverige har det tydligen kommit ytterliggare 40cm över helgen som gått. Simhallar och sporthallar slår igen och tågtrafiken är mer eller mindre inställd. Vilken jäkla vinter, så i stora drag är jag mer än nöjd med lite snöblandat regn här i södra Wales.

   Jag har haft riktiga betongben efter träningslägret och det är inte förrens nu som det börjat släppa. Skönt det och det känns som jag börjar komma i fas ordentligt trots alla TC timmar i vintras, det är i högsta grad dags för tävlingspremiären är inte långt borta, kommer till det senare.

   En annan nyhet är att Santini kläderna har landat och de känns mer än bra, snyggt är det också. Riktigt snyggt! Ryktas även om att våra tävlingshjul från American Classic finns i landet, väntar med spänning!

   Hörs snart igen!

Nu har vi passerat hälften av träningslägret här i södra Wales. Vädret håller i sig bra även om det inte är varmt, dock 0-5 grader, så är det ändå uppehåll. Jag gillar uppehåll, det kanske ni har förstått, och det värsta jag vet är att frysa. För när jag fryser så bara rinner energin ur kroppen.

   Dagen till ära körde vi lägrets hårdaste pass då vi klättrade över 4000 h/m under ett antal hårda timmar. Känns dock betydligt bättre i kroppen när jag klättrar nu än vad det någonsin har gjort, positivt!

   Idag är det även allahjärtansdag så jag hoppas att ni har/får en trevlig dag. Mina tankar går speciellt till mina vänner, familj och till min älskade flicka Malin!

   Jag måste bara nämna att efter ett antal mil i sadeln, efter många testcykelpass under vintern, så känns min nya cykel oerhört bra. Kvick, lätt och styv är bara några av dess många egenskaper och det till ett bra pris. Mer information och test av cykeln kommer att komma.

   Nu gäller det att överleva fram till och med onsdag, sen får jag en efterlängtad dag vila eller två..

   Ha det gott!

Även denna vecka har börjat i full fart och redan imorgon drar vårt träningsläger igång här i Wales. Vi trappar upp med ett lagom 4h pass och sen blir det riktigt jobbigt. Tror som fasen på att få bränna lite mil med alla andra i laget och få svetsa samman gänget under trötta förhållanden.

   Eftersom min vinter har varit lång på testcykeln p.g.a. dåligt väder i Sverige i kombination med mindre funktionell handled så gör detta lägret mig gott, många hårda timmar på landsvägen. Det sägs att vi ska få kallare väder här borta men jag hoppas att det håller sig på en rimlig nivå och mestadels uppehåll, annars få det gå ändå.

   Bont har även levererat en hel låda skor till oss i laget, riktigt fina prylar. Handgjorda skor med rejäl kolfibersula och överdel som du värmer för bästa passform och känsla. Spana in på: www.bont.com.

Tiden bara flyger iväg och ännu en vecka har passerat. Vi har slagit bo ordentligt här i Llanharan i södra Wales. Jag har börjat komma in i rutinerna och träning går faktiskt riktigt bra, känns nyttigt med miljöombytet och ett par rejäla knölar att bestiga varje gång man kör ett längre pass.

   Gårdagen bjöd ett riktigt mysigt pass och vi lyckades nog pricka varje backe här omkring, det resulterade i drygt 3000 h/m. Av totalt 6h så fick vi nog drygt halva passet i klassiskt UK väder: regn, rusk och dis men varför klaga på det när man slipper de 16 minusgraderna som råder i Sverige just denna vinter? Idag har vi därimot haft +8 grader och strålande sol på en klarblå himmel, riktigt vårväder!

   Vi var nere på banan en sväng i onsdags och även det går framåt, trots att det bara var andra gången jag körde så gjorde vi några tester. Flygande 2km och flygande 500m, även om tekninken inte finns där än så är det en jäkla fartkänsla på velodromen. Man går högt upp i svängen och laddar från tårna med siktet inställt på nästa kurva och det känns som man blir skjuten ur en kanon, eller hur man vill utrycka sig. Ganska lik känslan när man åker tempohoj en dag då det är vindstilla eller lätt medvind, perfekt! Velodromen har väl öppnat i Falun nu, så det är bara att åka upp och prova om man känner att suget smyger sig på. Funderar även på att klippa till på hjälmen nedan så man ser ut som en riktig banåkare =).

   Nu är det dags för storkok igen, tror det ska serveras klassisk pasta med köttfärssås här i kollektivet.

   Imorgon väntas nya timmar i sadeln! 

Casco Warp II track hjälm

Vi börjar så smått komma i ordning i vårat hus och jag börjar trivas ganska bra i mitt rum. Visst är det en jäkla omställning från att bo hemma i Skara, det kan man verkligen säga, men Wales är inte helt olikt. Vi har ingen snö och det är heller inget jag saknar. Graderna tar sig upp mot 6-8 på dagarna så att åka racer känns mer än ok.

   Imorgon är det dags för en ny utmaning, bana. Den fartfyllda cykelgrenen utan bromsar, fast utväxling och velodrom kurvor. Ska bli häftigt att skicka upp hojen för att sedan känna g-kraften genom kroppen, det gäller dock att komma ihåg att veva så man inte åker på rumpan. Jag har precis byggt ihop en röd Cervélo P3 som ska bli mitt "vapen" mot klockan. Vi får se hur det går, önska mig lycka till =).

   Annars går livet vidare och träningen flyter på bra ihop med mina lagkamrater under Steve Bentons kommando. Känns gott att få ordentlig struktur på saker och ting.

   Nu blir det strax en sväng till Starbucks för en överdrivet dyr fika men det jämnar ut sig mot de prisvärda varorna på stormarknaden Tesco.

Äventyret har tagit fart och vi är redan i Wales hemma hos familjen Bäckstedt. Vi har mellanlandat lite här i väntan på nycklarna till det hus som ska bli våran bas under säsongen.

   De första två dagarna spenderade vi utanför London hemma hos Martin McCrossan i Fleet. Vi körde ett stadigt träningspass där i söndags på landsvägscyklarna i ca 8 grader och strålande sol, rena vårvädret faktiskt. Detta var även mitt första träningspass ute på två månader, jag har spenderat mycket tid inne och då på testcykeln eftersom det svenska vädret har varit lite jäkligt. Kändes riktigt bra att sprätta ur benen ordentligt och känna att man kommer framåt =).

   Här på hemsidan kan ni följa mig under säsongen som vanligt och läsa hur livet leker borta i Wales eller i andra delar av världen, håll gärna utkik på twittern eftersom den uppdateras lättare.

Idag blev det klart med företaget Logosoft från Gislaved. De håller på med IT och ekonomisystem mest i området Östbo/Västbo med kontor i Mossarp mellan Gislaved och Anderstorp. Det känns väldigt kul och spännande att de är med och supportar mig i min sattsning.

Det hela började med att jag åkte ner till Biarritz för ett tio dagar långt träningsläger med det nya teamet på landsväg några veckor innan årsskiftet till 2009. Jag skulle bli en del av laget: Continental Team Cyclesport.se-MagnusMaximusCoffee.com. Ett utvecklingslag med stöd av proffscyklisten, och vinnaren av Paris-Roubaix 2004, Magnus Bäckstedt med mestadels unga svenska cyklister som skulle fungera som en språngbräda vidare ut i proffsvärlden. Tanken var god och eftersom det inte var några större problem att kombinera detta med min MTB sattsning så skrev jag på. Allt var frid och fröjd och vi körde lägret som väntat hårt för att sedan åka tillbaka till Sverige.

   Efter ytterliggare några månaders hård träning bokade jag en flygstol ner till Cypern för att starta min MTB säsong med Sunshine Cup. Jag var där nere drygt tre veckor för att köra alla deltävlingarna i cupen mot några av världens bästa cyklister och få bra träning ihop med några av landets bästa cyklister, mestadels med Max Öste MacDonald. Det kändes bra redan från första racet men punkterade då bort mig i ledning. Jag fick revanch helgen senare då jag tog mig i mål som tredje man och totalt femte i etapploppet S1 Afxentia XC. Sista helgen innan jag lämnade ön kördes E1 Oroklini XC där jag från start ledde tävlingen men ute på sista varvet drog på mig en dum punktering och tog mig i mål på andra plats.

Under E1 Oroklini XC Sunshine Cup, Cypern

   Väl hemma i Sverige igen så hoppades jag på att kunna förbereda mig på bästa sätt innan det var dags för kommande äventyr genom att få lite tid på racern. Men under slutet av mars kom kylan och snön och det resulterade i träningstimmar på vintermoppen istället.

   I början av april åkte vi ner i Europa för att köra 2.2 La Boucle de lÁrtois som även skulle bli våran tävlingspremiär på landsvägen. Det var även i samma veva som Magnus Bäckstedt hade hoppat av ProTour laget Garmin-Slipstream och inte längre "bara" skulle agera mentor utan vara med och tävla i laget.
   Formen var god men eftersom vi gjorde våra sista justeringar på cyklarna dagen innan tävlingen så kändes det lite ovanligt och ovant att sitta på racern. Vi gjorde så gott vi kunde på de franska slätterna när det regnade och blåste kantvind på tvären. Jag lyckades crasha bort mig på en av etapperna så slutresultatet blev ingen vidare.

Under 1.2 Scandinavian Race, Uppsala

   Efter tävlingen förstod vi att allt inte stod rätt till, lagets ekonomi var inte den bästa. Den ansvarige lyckades inte riktigt få ihop det som det var tänkt, trots att hans planer var goda från början att just ge unga svenska cyklister chansen att ta sig vidare ut i proffslivet.
   Det slutade med en stor kris bland cyklister och ledning och humöret, motivationen och stämningen samt den goda formen trycktes i botten. Det kändes fruktansvärt frustrerande att få det svart på vitt att denne inte bara hade blåst oss cyklister och ledare i laget utan även sponsorerna och alla andra som stödjer oss för att få runt det. Vi blev strandsatta på en motell-parkering utanför Beauvais utan fullt fungerande fordon och ett stort hål i budgeten. 
   Det hela lyckades lösa sig mycket tack vare Magnus Bäckstedt och Martin McCrossan. De vände och vred på allt de kunde för att lösa det så snabbt som möjligt och efter ett dygn var vi på väg till våran vårbas i Belgien för att ladda upp inför nästa race. Humöret var fortfarande sviktande och förtroendet brutet men vi gjorde så gott vi kunde för att ha det så bra vi kunde för stunden. Vi tränade på och laddade inför vårat största etapplopp hittils, 2.2 Circuit des Ardennes. Vi gjorde en tapper lag-insatts men tyvärr blev jag sjuk efter andra etappen och tvingades avbryta tävlingen.

   Väl hemma igen på svensk mark med tomma fickor lyckades jag kvickna till och bli frisk relativt snabbt. Det var bara någon dag innan de två första Sverigecup-tävlingarna i Mjölby och Borensberg skulle gå av stapeln. Det kändes kul och behövligt att rensa huvudet med MTB och jag åkte dit utan att veta om det fanns något i benen. Nog fanns det lite krafter och jag lyckades vinna tävlingen i Mjölby samt ta mig in på tredje platsen i Borensberg.

Iklädd ledartröja för Sverige Cupen, Borensberg

   Följande helg blev en snabbvisit i England då 1.2 East Midland Classic kördes, det speciella loppet som bitvis går på grusväg. Jag körde för allt vad huvudet höll för och spurtade in som 17:e gubbe.
   Åter i Sverige försökte både jag och min trogna träningskamrat Gunnar Grönlund få lite lugn och ro igen efter den hektiska våren. Läget kring teamet hade stabiliserat sig och Magnus och Martin hade nu tagit över trådarna under namnet Team MagnusMaximusCoffee.com. Vi fick varva ner mentalt och eftersom vi inte hade så mycket planerade tävlingar framför oss så började vi träna igen, old-school style. Steve Benton blev knuten till laget som tränare och via watt-systemet PowerTap så kunde han analysera värderna och skicka oss den effektivaste träningen för dagen. Humöret blev efterhand även det bättre och det brinnande intresset för cykel kom tillbaka.

   Vi är framme i maj och 1.2 Scandinavien Race i Uppsala passerade utan större framgång då jag rullade in som 19:e gubbe men det possitiva med det hela var att det började kännas riktigt kul att cykla igen. Detta var även Magnus sista tävling på UCI nivå eftersom jobbet med teamet tagit överhanden.
   Inte långt efter detta åkte jag på någon form av sjukdom som gjorde mig sängliggande, med smärtor i rygg och mage, i några dagar då jag inte tvingades uppsöka akuten. Efter en vecka av cykeln var jag tillbaka och det var dags för första långloppscupen på MTB: Långa Billingeracet, ett av Sveriges bästa cykellopp. Även hit åkte jag på hoppet om att det fanns något kvar i benen som gjorde att jag kunde åka fort, och det svarade. Efter knappa tre timmar av hård racing stod jag som segrare uppe på Billingen i Skövde och ett av årets stora mål var avklarat!

Seger i Långa Billingeracet, Skövde

   Efter Långa Billingeracet åkte vi vidare ut i världen och denna gången till Estland där vi körde kantvindstävling med grabbarna från öst när Estonian cycling weekend avgjordes med 1.1 Tallin - Tartu GP och 1.1 SEB Tartu GP där jag körde till mig platserna 31:a resp. 17:e.
   Juni bjöd inte bara på vackert väder i Estland utan även i USA dit jag åkte med landslaget för att köra HC/1.1 Phiadelphia International Championships. Ett grymt stort race med många av världens bästa cyklister. Det kändes bra i kroppen och benen svarade ovanligt bra i 20 av de 25milen, men det räcker tyvärr inte och dagen slutade utanför banan men med väldigt mycket erfarenhet i ryggen.

   Jag hann knappt landa i Stockholm efter USA förrens jag var uppe i luften igen på väg ner mot Frankrike och etapploppet 2.2 Circuit de lÓise där vi fick hoppa i den nydesignade vita kaffetröjan som Trimtex tryckt upp till oss. Hela laget var taggade upp över öronen och redan på första etappen i första backen attackerade jag. Vi blev då en grupp om 20 man som höll hela vägen in i mål och jag tog hand om 10:e platsen i spurten. Resten av etapploppet gick ok men jag lyckades inte riktigt pricka det rätta som gick.

Agerar lok i 1.1 Tallin - Tartu GP, Estland

   Åter i Sverige började jag, Magnus och Steve trappade upp träningen inför Svenska Mästerskapen. Det skulle bli mitt första SM på tempo och mitt andra linje. Uppbyggnaden var väl avvägd och formen började smyga sig på sammtidigt som motorvägen utanför Götene började ta plats.
   Dagen kom och det blåste halv-storm när herrarnas Tempo SM skulle avgöras och den nya motorvägsstumpen skulle invigas. 47km inkl. 4 vändpunkter på kortast tid, givetvis, vinner. Jag startade som 7:e man och eftersom jag aldrig hade kört sträckan eller ens med full utrustning, någonsin, så la jag upp loppet efter eget huvud.
   Jag gick ut med siktet inställt på att köra fort utan att köra mig själv i väggen, för tidigt. Det kändes som att det gick fort och när jag passerade en av de starkaste i startfältet Michael Stevensson så förstod jag att det gick riktigt fort. Jag höll gas hela vägen in i mål och när alla kört klart så stod jag som segrare av Svenska Tempo Mästerskapen och den Svenska Mästardräkten med ett snitt på 50,5km/h. En seger som inte bara hjälpte mig utan höjde stämningen och självförtroendet hos hela laget efter den tuffa perioden vi hade under våren.

Under tempo SM, Götene

   Linjet därimot kunde gått bättre för min del. Förra året drabbades jag av en body som hängde sig redan under första varvet så jag tvingades till hjulbyte. Detta året bjöd mig på en ny upplevelse, redan på första varvet inne i Götene prickade en av pojkarna i klungan en refug och jag trodde att jag hade klarat mig då hans cykel slungas rakt upp i famnen på mig. Jag klarade mig bra förutom däcket fram som hade kavlat av och hjulbytet tog lång tid. Med bra fart under pedalerna lyckades jag först komma ikapp Gunnar Grönlund som stannat för att hjälpa mig tillbaka och han i sin tur kunde bogsera mig upp till klungan igen. Jag kan inte tacka nog för hjälpen men det tog ändå så på mina krafter att min dag gick åt till överlevnad. Freddy Johansson höll lagets flagga högt och korsade mållinjen som 9:e man.

   Juli kom och det skulle bli en hel del tävlingar hemma i Sverige. Det inleddes med Varbergs GP. Lite av en folkfest runt Varbergs fästning med några av landets duktigaste cyklister på start där jag lyckades knipa 4:e platsen efter en lång utbrytning med Patrik Morén, Håkan Nilsson, Christoffer Stevensson och Lucas Persson. Efter Varberg åkte jag vidare upp till Bosön för ett träningsläger med MTB landslaget inför stundande EM.

Seger på prologen i U6 Cycle Tour, Tidaholm

   Andra veckan i Juli startade U6 Cycle Tour i Tidaholm med den klassiska prologen. Detta var mitt första tillfälle att få köra i den blå/gula mästardräkten och bara synen av den gjorde mig taggad till 100. Jag vann prologen med några sekunder ner till min egna lagkamrat Freddy Johansson. Andra etappen, iklädd ledartröja, utformade sig på bästa vis. Med bra lagarbete fixade vi en utbrytning på 5 man varav 3 av oss i laget. Det slutade med en trippelseger för dagen med över två minuter till klungan. Tredje etappen var även min sista då jag senare i veckan skulle flyga ner till MTB EM i Holland.

Blött på Bockstensturen, Varberg

   Väl på plats i landet med alla kanalerna trivdes jag bra. Stafetten hade gått tidigare på dagen och Sverige vann. Jag provkörde banan dagen innan tävlingen och den liknade banan i Tyskland, från förra året då jag tog en femte plats i U23 klassen, och benen kändes betydligt bättre nu. Men himlen öppnade sig under natten och gjorde EM banan till rena novemberkåsan. Trots bra ös i benen så blev jag ändå ståendes ut med banan då cykeln inte rullade framåt eller att drivpaket satte igen. När jag dessutom knäckte till kedjan så var min tävling över och många andras med min. Över halva startfälten klev av denna dagen nere i Holländska Zoetermeer.

   Väl hemma i Sverige så var det bara att packa om väskan och dra vidare upp till Falun där MTB SM skulle avgöras. Kanske ett SM som jag helst vill glömma. Regn och hala banor har mer eller mindre blivit något som jag inte uppskattar. Jag gjorde en helt ok insatts när jag körde till mig en femte plats på tempot men under XC´t så strejkade ryggen ordentligt. Antagligen av ren ovana att jag spenderade tid på bredhjulingen då landsvägen hade kommit i Focus under en längre tid. Jag klev av och misslyckandet och besvikelsen var ett faktum.

SM XC, Falun

   Jag hoppade över till landsvägen igen och det var dags för Scandinavian week och de inledande GP loppen. Vi lyckades vinna det första i Alingsås med Markus Johansson och jag på en 12:e. På helgen var det dags för 1.2 Scandinavian Open i Vårgårda där jag försökte så gott det gick och var loss i några olika grupperingar. Det blev bara en ordentlig crash och jag kom inte riktigt tillbaka efter det och körde in i klungan som 22:a när Team CykelCity visade vart skåpet skulle stå.

   Direkt efter Scandinavian Open packade vi om i bussen och drog vidare ner mot Spanien och starten i etapploppet 2.2 Tour of the Pyréenes. Ett race där vi verkligen skulle få reda på vad vi klarar av när det gäller långa klättringar och hög värme. Vi fick bra erfarenheter och klättringen upp över Tour Malét var helt galen. Niklas Gustavsson gjorde ett kanon race och fajtades bland de trettio bästa i totalen. Detta var vårat sista stora race på landsvägskalendern och eftersom det började tunna ut på tävlingar även hemma så kollade jag, Gunnar och Niklas på andra alternativ.

   Jag åkte upp till Cykelvasan, MTB-versionen av det klassiska Vasaloppet, som var ett nytt arrangemang för året. Jag hamnade efter några mil i tätklungan om 8 man där jag kände mig riktigt stark men då försvann luften ur hjulen och dagen förstördes således.

Linje SM, Götene

   Augusti och nu gällde det att hålla igång tävlandet och dryga ut säsongen. Vi var hemma på svensk mark för att köra den svenska kalendern och Giro dí Mösseberg och Glasrikeresan kom upp. Meningen med Mösseberg var att vi skulle visa upp både Niklas, Gunnar och mig inför stundande VM i Mendrisio men ingen av oss fick någon plats. Jag körde efter hårt slit in på en sjätteplats. Glasrikeresan var även det ett nytt arrangemang för året och Gunnar satte färg på tävlingen redan från start, han var loss i 18 av de 23milen och efter detta lyckades jag knipa en tredje plats åt laget.

På väg mot målet i Bockstensturen, Varberg

   September kom och jag blev mer och mer sugen på att köra MTB igen. Bockstensturen, Marathon SM och EM MTB Marathon i Estland fanns att tillgå och jag har alltid haft en speciell känsla när det gäller just Bockstensturen. Det är långt och fälten mellan Åkulla och Varberg tar ut sin rätt. Jag hade en konstig dag och skiftade mycket i formen och kände att jag bara kunde hålla en fart. Jag gick loss i början och tog hand om första spurtpriset men blev sedan uppåkt av en ganska stor grupp starka cyklister. Blev ifrånkörd och tuggade på i min egen fart och med drygt en mil kvar av tävlingen får jag syn på dem och kan gå ikapp och ifrån. Jag lyckas vinna det anrika långloppet med några sekunder ner till Jens Westergren.

   Marathon SM är inte mycket att säga om mer än dålig dag och tråkigt arrangemang men Marathon EM i Estland var roligare. Rena motorvägsbanan gjorde tävlingen mer lik en racer tävling och stora grupper bildades. Folk ramlade av när tempot trappades upp och jag spurtade in på en topp 30 placering, sammtidigt knep Gunnar sjätte platsen i U23.

   Tempo VM i Mendriso kördes i slutet av september och jag satt som limmad i TV soffan. Häftigt att få se de stora pojkarna kräma ur det som finns i kroppen och det gjorde mig jäkligt laddad att se Gustav Larsson köra till sig en silverpeng. Helst av allt hade jag velat köra själv och sett hur min tid hade stått sig med de bästa i världen.

Prologen på Kappridt å Velociped, Örebro

   Säsongen började gå mot sitt slut och jag blev inbjuden till Kappridt å Velociped. En tävling som bestod av ett kort tempo och en prolog. Perfekt att få ut lite adrenalin på tempocykeln innan jag ställer in den för året, tänkte jag. Jag åkte upp tillsammans med Gunnar och laddad som fasen trots kylan drog jag på mig den fina dräkten och körde de knappt 10km på tiden 11.17 vilket nästan är ett snitt på 55km/h. Snabbaste jag någonsin åkt på en TT hoj. Jag lyckades även vinna den avslutande prologen och allt kändes bra men lite sorgligt att säsongen var över.

   Jag tog säsongsvila men veckan senare ringer Leif-Arne Carlson på Skeppshult upp mig och talar om att jag inte får avbryta säsongen redan och tipsar mig om anrika Chrono Les Herbier/Chrono Des Nations i Frankrike. En tempotävling dit många av världens bästa TT cyklister kommer. Jag lyckades fixa mig en inbjudan och eftersom jag både hade lusten och viljan kvar så tog jag chansen.

   Jag med Gunnar som ledare och allt i allo åkte ner för att köra de 48km. Eftersom min uppladdning inte var den allra bästa så förväntade jag mig inte heller att göra något heroeskt. Men jag gav allt som fanns att hämta ur kroppen och jag körde till mig en 16:e plats bland herrarna. Alexandre Vinokourov vann och namn som Maxime Monfort, Jean-Christophe Peraud, Phillipe Gilbert och Brice Feillu fanns med i listan.

   Skönt med ett riktigt avslut. Jag kan inte vara mer än nöjd med säsongen 2009 och jag känner mig riktigt laddad inför säsongen som komma skall.

Jag vill tacka mina sponsorer för att ni gör detta möjligt:

Stort tack till:

Magnus Bäckstedt

Martin McCrossan

Steve Benton

Och er andra i teamet med sponsorer

Och tack för allt stöd, support och det dagliga som gör att jag kan hålla på:

Malin

Mamma och Pappa

Jan-Olof "Gubben" Rundqvist

Familjen Apelskog, Grönlund/Larsson, Gustavsson och Nilsson.

Och tack till alla er andra som gör att jag kan ta ett steg framåt!