|
Arkiv ¦ Om mig ¦ Cykel ¦ Resultat ¦ Bilder
Arkivet, April - Juni 2010 »
28/6 Svenska Mästerskapen, Tempo och Linje
SM som jag har laddat så hårt inför stod för dörren och jag var i väldigt bra slag innan jag åkte upp till Sollerön.
Målet var spikat högt och jag ville så gärna försvara mitt guld från förra året. Men så nervös som jag var inför tempot har jag nog aldrig varit, kan tyckas vara oprofessionellt men jag har haft denna tävlingen i bakhuvudet hela året.
Med dålig sömn stod jag ändå på startrampen med stora förhoppningar om att detta skulle gå vägen och jag lämnade starten som sista tävlande. Nu var det bara att ge lagom fullt och komma in i tävlingen så fort som möjligt.
De 50km var ganska rullande men inga större motlut men ändå svårt att hitta bra flyt i. Efter 10km låg jag med i täten men efter 20km börjar baken domna av på mig. Benen börjar så smått att krampa men jag försökte så gott det gick att åka så fort som möjligt men det blev bara värre och värre.
Jag passerar mållinjen som 11:a när Gustav Larsson utklassingssegrar tempot före Sebastian Balck som går in på en fin andra plats och Fredrik Kessiakoff blir trea.
Besvikelsen var stor efter loppet men vad gör man, jag gav allt jag hade men det låste sig för mig och att köra tempo är inte kul på "fel" dag.
Linjet skulle bli lite av en andra chans för mig och jag gick ut med inställningen att ha riktigt roligt.
Banan var 34km lång och skulle köras 6 gånger varav en backe upp över Gesunda i början av varvet.
Starten gick och första backen avklarades ganska snabbt. Klungan sprack av och vi blev en grupp om 30man. Några stycken av oss börjar gå runt på spets för att hålla farten uppe men det stannar av ganska snabbt när folk står över. Tobias Ludvigsson och Kalle Sandell från CykelCity dubbelattackerar och jag går med. Klungan släpper oss och vi får ganska snabbt en lucka.
Då var det vi tre i förhoppning om att några fler skulle komma upp bakifrån men så blev inte fallet. Vi lyckades hålla undan i 120km innan klungan fångade in oss igen och under tiden lyckades jag knipa 2 av dagens 3 bergspris.
Farten i gruppen var god och det höll mer eller mindre ihop till sista gången uppför backen. Jag tvingades då släppa och en grupp om 8 gick iväg med favoriterna. Vi i gruppen bakom försökte länge att ta in på dem men det gick inte.
Istället kommer jag loss med Håkan Nilsson, Borås MA - CT Differdange och Jimmy Rönn, Epic Mölndals CK och lyckades här knipa 9:e platsen in i mål. Michael Stevesson vinner före Gustav Larsson!
18/6 Uppladdning inför SM och Sthlm Hard Rock Café GP
Det har gått ett tag sedan jag skrev, närmare bestämt efter RingeRike GP. Jag lever faktiskt även om jag lider av energibrist om dagarna i och med träningen inför SM på Sollerön. Jag är nu inne i slut-fasen och jag hoppas att det kommer något gott ut av det hela, det är Steve Benton som håller i taktpinnen likt förra året inför SM och under säsongen. Dessutom är det riktigt skönt att få en träningsperiod för att bryta av mot alla tävlingar.
Skara är sig likt och det är skönt att vara hemma under en längre period bara för att kunna landa lite och kunna spendera tid med flickvännen, vi har dessutom hunnit med att förlova oss i dagarna. Känns helt rätt!
Jag var uppe i Stockholm i veckan för att delta i ett helt nytt tävlingsarrangemang: Stockholm Hard Rock Café GP. En tävling som körs för första gången i Sverige och som är rent av en trainertävling. En virtuell tävling där man kör på trainers uppkopplade till en stor skärm. Vi körde alltså mitt uppe på scenen inne på Hard Rock Café med stor publik.
Banan var 1600m, likt en prolog, som tog ca 2min. Vi inledde med kval och de 8 bästa gick vidare till kvart-, semi och final för att köra man mot man, vinnaren går vidare upp i stegen. Jag kvalade in på 3:e bästa tid och lyckades ta mig hela vägen upp till finalen. Jag blev placerad bredvid Mattias Bergkvist, som är lite av en prolog expert, men tyvärr hade jag inte benen med mig längre och Mattias körde shortan av mig.
Trist att sluta tvåa men en mycket värdig vinnare i Mattias. Kul tillställning och en bra idé att göra cykeln intressantare. Att ta cykeln till publiken istället för tvärt om, som kan vara svårt.
Imorgon fortsätter min uppladding inför SM och på onsdag gäller det, då går tempot av stapeln och det ligger en väldigt, väldigt, väldigt fin gul/blå tempodräkt i potten!
7/6 Sammandrag från 2.2 FBD RáS och 2.2 RingeRike GP
Sammandrag från FBD Insurance RáS:
http://www.rte.ie/player/#v=1073959
Sammandrag från RingeRike GP etapp:
1 http://www.procycling.no/article2916901.ece
2 http://www.procycling.no/article2917632.ece
3 http://www.procycling.no/article2918364.ece
4 http://www.procycling.no/article2918704.ece
5 http://www.procycling.no/article2919208.ece
Intervju med Pez Cycling News efter FBD RáS:
www.pezcyclingnews.com
7/6 2.2 RingeRiket GP, stage 4 & 5
Etapp 4 och en ny dag att försvara den gula fina ledartröjan. En tröja som alla vill åt och gör så mycket de kan för att ta över. Dagens prövning var den tuffaste etappen på hela etapploppet, riktigt kuperade 185km.
Backarna kom ordentligt efter 40km och efter det fortsatte det hela dagen. Min dag gick ut på att bevaka de andra favoriterna till segern och det var precis vad jag gjorde. Jag satt där men istället bryter sig en grupp loss om 10man och vi får inte med någon. Vi sätter då hela laget på front för att hålla ett lagom avstånd till gruppen och efter en stund får vi hjälp av två andra lag.
Vi tar in tid på dem men det tar hårt på lagets krafter och efter 140km kommer vi ikapp dem samtidigt som det kommer en riktigt brant backe och attackerna avlöser varandra igen. Favoriterna börjar röra på sig och jag med dem. Jag plockar attack på attack uppför de branta backarna och även över krönet. Det är samlat igen men jag känner att energin rann ur mig och jag får svårt med kommande backar.
Med 15km kvar kommer det riktiga kraftprovet, en riktig vägg att ta sig upp för. Attackerna avlöser varandra och det är här jag tvingas släppa, hur mycket jag än tar i så orkar jag inte gå med. Jag hamnar i andragruppen och med hjälp av Tobias Ludvigsson och bröderna Stevensson så håller vi högt tempo hela vägen ner till mål men vi kommer aldrig ikapp.
Vi går i mål ca 1min och 20sek bakom de två i täten och 25sek bakom gruppen framför. Jag tappar den gula tröjan och ligger nu 5sek bakom en podieplats i sammandraget.
Etapp 5 och sista etappen på RingeRiket GP. 164km och de första 100km på en lång loop med 10st avslutande varv inne i Hönefors med en ordentlig backe varje varv.
Vi hade ingen gul tröja att försvara för dagen så lagets roll blev istället att försvara den gröna Sprint-tröjan som Niklas Gustavsson håller. Målet var att sätta honom i en utbrytning eftersom dagens enda spurtpris kom efter 100km i ingången på småvarven.
Starten gick och i första backen går en grupp om 8 iväg inkl. Niklas men även hans största rival i tävlingen. Vi kan inte göra mycket annat än att hoppas på att han löser det och ledande lag ihop med ett annat tar upp jagandet. Det blir lugnt i klungan och utbrytargruppen får snabbt en bra lucka om 3-4min.
Mina ben känns ännu värre än under gårdagen och i varje backe får jag gräva djupt bara för att sitta med. Det känns verkligen att detta är 13:e etappen på 15 dagar men jag försöker tänka positivt och biter mig fast.
Ju närmare Hönefors vi kommer ju snabbare går det och gruppen har nu bara 1,5min. Niklas har nu närmat sig sprutpriset och han gör allt han kan för att passera sin rival då en annan i utbrytargruppen stänger honom och han förlorar spurten med några ynka cm och därmed tröjan.
Även vi i klungan kommer in på varven och tempot trappas upp ytterligare, vi går in i första backen och hela klungan sprängs i bitar. Jag har inte en möjlighet att gå med attackerna utan hamnar i en grupp bakom.
Vi bildar tillslut en grupp som hela tiden tar in folk som tvingas släppa första klungan men vi har inte en chans att komma ikapp de snabba pojkarna. Dagen och etapploppet är över och jag rullar i mål med trötta ben.
Även om jag är besviken över de två avslutande dagarna i Norge så är jag ändå fruktansvärt glad över vad jag och laget har åstadkommit under veckorna som gått, totalvinnare av etapploppet 2.2 FBD Insurance RáS på Irland och etappseger seger på 2.2 RingeRiket GP med tre dagar i gula tröjan.
Foto: Frank Rud Jensen
4/6 2.2 RingeRiket GP, stage 2 & 3
Etapp 2 och längsta sträckan under etapploppet, +200km. En riktigt hård inledning med 3 backar varav 2 bergspris. Efter de 3 backarna gick det länge utför innan det gick lite böljande in mot mål.
Vi försökte redan i första backen att ta kontroll över situationen med att sitta långt upp i klungan men attackerna var täta och vi tvingades släppa en grupp om 12man. Jag låg länge och försökte täppa luckan med hjälp av laget men backarna kom tätt och klungan splittrade sig på nytt. Jag gjorde en ordentlig ansträngning under andra backen och vi närmade oss första gruppen. När de såg att jag närmade mig så slog de av på takten och det blev relativt samlat igen under tredje klättringen.
Efter de 3 hårda backarna så slogs tempot av när vi började åka utför och efter några mil bryter sig Niklas Gustavsson loss med två andra och får en ordentlig lucka. Han sitter i utbrytningen i totalt 130km och plockar poäng i spurtpris tävlingen och gör att vi får en fin och behaglig resa in mot mål eftersom andra lag tvingas ta upp körningen.
Vi hämtar dock in Niklas med 10km kvar att åka och vi sätter upp laget på front för att få lite lugn under sista biten in mot mål. Andra lag tar över inför spurten och jag och de andra killarna rullar i mål med klungan. Kanon jobb av laget under dagen och jag är fortfarande i ledning med fin gul tröja, Niklas iklädd grönt!
Etapp 3 här i Norge och 165km att köra på en småkuperad bana. Inledningsvis ganska platt men efter några mil kom tre ordentliga knäppar. Här splittrades fältet och jag var uppe och markerade att jag var där och det blev återigen ett lugn i klungan.
Efter 60km bryter sig en kille från engelska Team Raligh sig loss och klungan stannar av och vi låter han gå. Han får snabbt tid och vi sätter upp hela laget; Patrik Móren, Niklas Gustavsson, Lars Andersson, Tobias Ludvigsson och Philip Lindau. Vi visar att vi tänker släppa honom och sedan köra in honom igen och klungan lägger sig bakom.
Grabbarna jobbar riktigt bra och vi håller honom på 3-4min men med 35km kvar att åka tar vi snabbt in tid på honom och kommer ikapp. Det blir nu kaos i klungan och attackerna startar igen, vi försöker att hålla oss kvar på front men attackerna haglar och klungan splittrar sig. Jag lyckas bita mig med och med lite tur tar jag mig till mål med en samlad första grupp och korsar mållinjen som fortsatt ledare i 2.2 RingeRiket GP, grymt skönt att vi lyckades försvara tröjan en dag till!
Foto: Frank Rud Jensen
2/6 2.2 RingeRiket GP, stage 1
Vilan, 2 dagar, från FBD Insurance RáS är redan över och idag startade 2.2 RingeRiket GP här i Norge.
Vi skulle köra 135km med inledande utför eller platt de första 70km. Därefter skulle vi klättra eller åka platt hela vägen upp till 5km före mål innan det började gå nerför in till mål. Dessutom med dagens enda bergspris med 10km kvar, en 3km lång backe med snitt på 5% och som brantast 7%.
Jag satt länge i klungan medan en grupp på tre bröt sig loss under de inledande 30km, de var länge 2-3minuter före klungan. Jag kände att benen var bra och att det fanns ganska gott om kraft i kroppen trots förra veckans tävlande och flygresan under gårdagen.
Det kom en backe efter 100km och jag gick upp och sprätte lite och körde här in utbrytningen men klungan kom ganska snabbt ikapp. Dock blev det luckor i klungan och det var detta jag var ute efter, att testa.
Det var samlat fram till 14km kvar när jag tyckte att det var dags att prova igen. Jag attackerade och gick loss, själv. Jag körde hårt och klungan släppte mig med 20sek. Jag lyckades dryga ut avståndet till 50sek i ingången på backen upp till bergspriset. Väl uppe på toppen hade jag fortfarande 25-30sek men klungan började ta in. Jag tänkte att, nu jäklar går jag för etappseger och om dem passerar mig så har jag ändå försökt.
Jag krämade ut allt jag hade och efter utförsbacken ner mot mål och in i motvinden med 2km kvar hade jag fortfarande 35sek lucka till klungan. Nu gällde det, ska detta bli min första etappseger och linje seger någonsin? Jag tog ur det sista jag hittade i depåerna och med 500m kvar förstod jag att jag hade klarat det och korsade mållinjen 19sek före klungan med händerna i luften! Jag vann verkligen mitt livs första etapp och linje seger och bara 3dagar efter att jag vann FBD Insurance RáS på Irland.
Nu gäller det att försvara denna fina gula tröjan så länge det går!
30/5 2.2 FBD Insurance RáS, stage 7 & 8
Etapp 7 var en ordentlig etapp, rent av kungaetappen här på Irland. Vi skulle köra 150km på en mycket kuperad bana inkl. 2st kat. 1 klättringar, Drumgoff och Wicklow Gap, 1st kat. 2 och 5st kat. 3 så visst skulle det bli mycket klättring idag.
Vi inledde dagen med attacker och åter attacker. Vi i laget försökte kontrollera racet men dem säger att det är i stort sett omöjligt att göra så. Tillslut gick en grupp om 4 iväg inkl. Freddy Johansson och efter det så blev det en stunds lugn i klungan.
Vi hade nu kört 60km och hade fortfarande 40km kvar till den första kategori klättringen kom. Vi tuffade på i lagom tempo med folk på front när plöttsligt en grupp om 8 inkl. Niklas Gustavsson bryter sig loss. Men det är bara braeftersom ingen i utbrytningarna har med sammandraget att göra.
Vi närmade oss första klättringen och Tobyn Horton och Jack Anderson gav mig en perfekt plats in i backen, första hjul. Benen kom inte igång direkt så jag fick släppa favoriterna en bit då de attackerade sönder mig in i backen. Jag blev inte stressade utan jag visste att backen både är lång, 3,5 km, och ordentligt brant. Tillslut klättrade jag ikapp dem och åkte med dem över toppen.
Tyvärr var detta det sista jag såg av mina lagkamrater Tobyn och Jack denna dagen och jag blev ordentligt uppvaktad av grabbarna i min nu 25man stora grupp, alla runt om mig i sammandraget.
Vi hann knappt åka ner till andra sidan förrens nästa klättring, Wicklow Gap, startade. Drygt 6km lång men inte brantare än att jag kunde dra storkakan. De attackerade på nytt och jag orkade inte gå med direkt. Eftersom de andra kollade på mig och 4:an, 5:an, 6:an och några andra farliga totalt i sammandraget hade gått loss så satte jag mig i motvinden uppför backen och sakta men säker körde tillbaka dem med 2km kvar till toppen.
Vi hade nu kommit ikapp Niklas grupp och han hjälpte mig att hålla tempot uppe för att slippa attackerna. Vi passerade toppen och kom ikapp Freddy som kom väldigt påpassöigt och kkunde ta några förningar på front innan nästa backe kom.
Vi gick in i backen och jag gick med de starkaste där men tyvärr orkade inte Niklas och Freddy och jag blev lämnad ensam med 30km kvar att köra inkl. 3st kat. 3 klättringar.
Från och med här haglade det attacker från alla av de 20man som var kvar i min grupp, stort sett alla farliga för den gula tröjan. Jag gick på attack på vänstern och när jag kört ikapp de så var det dags från höger osv. På något sätt lyckades jag ändå hålla ihop det och med 1km kvar gick jag upp och gasade för att slippa ta mer och korsade mållinjen i gruppen som 13:e man och på samma tid som de andra.
De bästa var att närmaste killen i sammandraget Josef Kugler, KTM, inte var med i gruppen så jag utökade ledningen till 59sec till Peter Williams, Motorpoint Marshalls Pasta, som blev ny 2:a i sammandraget.
Foto: www.fbdinsuranceras.com
Etapp 8 och sista etappen. En ganska platt etapp om 140km inkl. 4st kat. 3 klättringar och två av dem inne på de två avslutande varven om 13km.
Vår taktik var enkel, sitta på front för att undvika attacker och på så sätt försvara den gula ledartröjan som vi kämpat så hårt och länge för.
Efter att vi släppt en grupp om 6man, som inte var farliga för sammandraget så gick vi upp och körde. Vi höll dem länge på 40sek men gav dem tillslut 2min. Vi satt på front hela dagen med hjälp av två från de Nya Zeélendska teamet som också ville ha ner det till klungspurt.
Grabbarna gjorde ett kanon jobb och vi var inne på varven med en samlad klunga. Väl inne i backen så attackerade mina konkurenter och jag kunde gå med relativt enkelt eftesom jag suttit på det perfekt stället hela dagen utan att behöva ta någon vind.
Vi passerade toppen och tempot hölls högt och ner mot varvning så samlade fältet ihop sig igen och mina lagkamrater kom ikapp och satte sig på front. In i backen för andra gången och samma visa med attacker igen. Jag lyckades återigen gå med dem och benen svarade riktigt bra. På toppen plockade vi även in de två i utbrytning och fältet var nu samlat igen och det var bara 8km kvar att köra.
Farten hölls hög och när vi passerade 3km kvar till mål så kände jag för första gången att jag fixar det här. Härifrån höll jag mig lugn och undvek eventuella crasher för att komma in i mål i en bit medans tyska Türinger Energie tågade för etappsegern.
Jag korsade efter en stund mållinjen med ett jätteleénde vetande att jag verkligen vann FBD Insurance RáS 2010. En känsla som jag bara kan komma ihåg att jag hade under SM veckan förra året, helt otroligt!
Vi hade klarat det, vi hade gjorde det som de sa var omöjligt. Att försvara den gula tröjan under 4hela etapper under detta etapplopp som endast är för 5mannalag men VI GJORDE DET!
Mer info:
www.fbdinsuranceras.com
Foto: www.fbdinsuranceras.com
28/5 2.2 FBD Insurance Rás, stage 5 & 6
Etapp 5 och jag är klädd i gul ledartröja, bara det känns underbart. Dagens etapp var 160km inkl. 2st bergspris i mitten av etappen och en ordentlig backe på slutet med mål på toppen, 1200m av riktig brant.
Jag hade en ganska trög inledning men kom relativt snabbt igång och kände mig bra. Etapploppets körstil var densamma, attacker på attacker. Vi var representerade i alla så det kändes ganska kontrollerat.
Halva tävlingen passerade och jag kände mig riktigt bra och ville avlösa mina lagkamrater i arbetet och gick på många attacker. Enda problemet med den fina gula tröjan är att man inte kan gömma sig i mängden utan man blir väldigt uppvaktad och attackerad. I vilket fall som helst så kom jag inte iväg i något utan satte mig ner igen och då attackerade Jack Anderson och kom iväg med Niklas Gustavsson och Tobyn Horton i en 20man stor grupp. Det bästa var att alla favoriter var kvar i klungan och eftersom Jack är 4:a totalt i sammandraget så satt jag lugnt kvar i klungan.
Några olika lag som missade utbrytningen tog upp körningen, de avtog och de avlöstes. Men med 25km kvar så började alla attackera mig för att komma iväg och göra så jag förlorade tid. Jag lyckades precis hålla ihop det med hjälp av Freddy Johansson och med 10km kvar så gick han upp och körde tillsammans med David O´Loughlin från An Post Sean Kelly.
Vi var nu nere i roten på målbacken med 2km kvar och vi hade knappt 2min upp till första gruppen. Jag tryckte på med allt jag hade kvar och klättrade relativt fort. Äntligen på toppen och jag korsade linjen som 18:e man totalt och där fick jag reda på att en kille högt upp i sammandraget var med gruppen ändå. Efter lite räknande av sekunder så leder jag fortfarande tävlingen med 8sek marginal och får behålla den gula tröjan!
Etapp 6 och en ny dag i skinande gult. Dagens etapp var 130km men mer kuperad än någon av de tidigare etapperna. Med 7st bergspris och 3 av dem riktigt ordentliga så var det även den hårdaste banan hittills.
Starten gick och benen skrek efter den hårda avslutningen från gårdagen och mina lagkamrater gjorde ett stort jobb som höll ihop det hela de första 20km innan jag kom igång.
Första bergspriset kom och jag var tvungen att släppa en grupp men det andra kom precis efter och då lyckades jag klättra ikapp igen. Vi hade Freddy Johansson längre upp i en tremannagrupp så det var inte upp till oss att jaga, bara hålla ihop det. Det är lättare sagt än gjort med alla attacker.
Efter dagens största klättring, 82km in i racet, så var vi bara 10man över toppen och i utförsbacken efter så kom merparten av klungan ikapp och vi körde även upp Freddys grupp. Det var nu samlat och attackerna avlöste varandra igen.
Tillslut gick det en grupp om 15man som vi missade och eftersom de andra hade tagit mycket så blev det upp till mig att jaga ikapp, inte så lätt och med hela klungan på hjulet. Jag lyckades efter ett antal km, och lite hjälp från de andra i laget, att köra upp gruppen och jag attackerade direkt i rent självförsvar. Kom inte iväg.
Det var nu bara 20km kvar och med grymt lagarbete lyckades vi att hålla ihop klungan förutom 2man som tillslut gjorde upp om etappsegern, ingen fara för sammandraget. Vi var inne på sista km och jag gjorde ett ordentligt uppdrag åt Jack Andersson samtidigt som hela tyska Thüringer Energie gjorde detsamma åt sin sprinter. Jag släppte av Jack med 350m kvar och han knep 6:e platsen samtidigt som jag vek ut och åkte in längre bak i klungan.
Vi lyckades försvara tröjan idag också och imorgon kommer det stora provet, jag hoppas att vi fortfarande har ben för att ge dem en ordentlig match och försvara den gula!
Mer info:
www.fbdinsuranceras.com
Foto: www.fbdinsuranceras.com
26/5 2.2. FBD Insurance RáS, stage 3 & 4
Etapp 3 här på Irland och vi skulle köra 170km på en småkuperad bana med två bergspris i slutet av tävlingen. Etappen inleddes väldigt hårt med mängder av attacker och vi missade några av de ”viktiga” som gick iväg och fick därför sota för detta genom att köra ikapp bryten. Det tog hårt på mina krafter men jag lyckades ladda om ganska snabbt.
Efter 60km bröt sig en grupp om tjugo sig loss från klungan inkl. både mig, Freddy Johansson och Tobyn Horton och nästan alla lag var representerade. Vi fick igång ett skapligt samarbete och trodde att detta var dagens bryt. Inte riktigt utan klungan jagade ikapp oss och när klungan hade ett 20tal sekunder till vår grupp gick Freddy iväg med 4 andra. Detta var en bra grupp och klungan lät dem gå och vi var nöjda med situationen eftersom vi hade en där uppe.
Gruppen hade nästan tre minuter vid första bergspriset samtidigt som en av dem fick släppa. De var nu 4 kvar och Rapha – Condor, som hade ledartröjan, började jaga. De jagade hårt och fick ner avståndet till 16sek över mållinjen men gruppen stannade iväg och Freddy spurtade in som 3:a, jag själv slutade som 29:a och behöll min 8:e plats i sammandraget.
Etapp 4 och vi skulle köra 160km, även denna dag lite småkuperad med två bergspris men i mitten av tävlingen. De första 40km var hårda, mycket tackvare mina betongben, med mycket attacker och igångdrag.
Men jag tog mig igenom det och efter 50km så kändes det mycket bättre, jag drog på en attack och åkte upp en ensam åkare från An Post och ytterligare två anslöt bakifrån. Vi fyra körde bra ihop och jag lyckades knipa första bergspriset, andra bergspriset kom och där fick jag nöja mig med andraplatsen.
Vi rullade på i lagom takt för vi visste att en grupp bakom närmade sig, det var en grupp på ca 15man. Vi anslöt till dem och efter ett tag såg jag att det inte var någon i denna gruppen som var i närheten av mig i totalen. Jag gick upp och började köra och fick hjälp av ett mindre antal åkare.
Vi fick efter ett tag 4min till klungan och jag och Jack Anderson tog längre och längre förningar för att hålla fart i gruppen. Vid ett tillfälle hade vi 7min innan Rapha - Condor insåg deras miss av att jag satt i första gruppen. De började jaga men det tog lång tid för dem att komma ner till 4min igen, då hade vi 25km kvar att åka.
Åkarna i min utbrytargrupp började tänka på etappsegern och därför vägrade ta förningar. Vi var nu bara 3-4 som hjälptes åt med arbetet och ju närmare mål desto kortare förningar tog dem. Med 10km kvar tog jag 70% av dragjobbet för visst fasen var jag sugen på tröjan.
Med 5km kvar tog jag nästan all farthållning själv och det var här jag började inse att det kunde gå. Vi kom ner till drygt 2km kvar och jag var nu själv i spets och det enda jag hade i huvudet var att hålla fullgas hela vägen in i mål.
Jag gjorde det och med 350m kvar till mål passerade den första åkaren och jag passerade linjen som 11:a, 2min och 38sek före klungan. Jag leder nu FBD Insurance Rás med 1min och 46sek och det känns så gott att äntligen få dra på sig en ledartröja!
Hoppas vi kan försvara den imorgon, jag är laddad till tänderna!
Mer info:
www.fbdinsuranceras.com
24/5 2.2 FBD Insurance RáS, stage 1 & 2
FBD Insurance RáS inleddes igår i strålande väder här på Irland, tro det eller ej. Vi skulle köra 160km på en småkuperad bana med ett antal sprint och bergspris.
Redan efter 10km så gick jag med på en attack och vi var ett 10tal som bröt oss loss från huvudfältet. Det blev faktiskt så att vi höll ett bra avstånd till klungan hela dagen. Jag kunde till och med bli 3:a på ett av bergsprisen och med 20km kvar att åka hade vi fortfarande 2min till klungan.
Vi höll undan och med 1200meter kvar försökte jag mig på en riktig långspurt. Jag kom iväg med en kille från An Post Sean Kelly men vi blev inhämtade igen med 500m kvar. Farten stannade av igen med 300m kvar och jag försökte då igen, blev passerad med 100m kvar och kom imål på 6:e plats.
Etapp 2 och fortfarande fint väder här på Irland men dagens etapp utvecklade sig inte alls som gårdagens. Attackerna avlöste varandra men inget stannade iväg förrens vi hade kört 60km. Då gick det iväg en grupp med 15 cyklister inkl. min teamkamrat Tobyn Horton. De fick ganska snabbt en lucka om 30sek.
Efter ca 75km bryggade jag och Jack Anderson upp till gruppen med 6 andra cyklister och vi blev en stark front grupp. Sammarbetet fungerade ganska bra och vi fick en lucka till klungan på ca 2min.
På väg upp mot dagens enda bergspris kände jag mig bra och nästan på toppen satte jag in en attack. Jag gick loss och tog bergspriset. Efter detta gick det ganska långt utför och i botten på backen med 30km kvar till mål blir vi stoppade av kommisariebilen.
Det hade crashats ordentligt i klungan och efter ett tag neutraliserades tävlingen p.g.a. de skadade. Tävlingen ansågs inte längre säker för cyklisterna.
Vi rullade då i samlad trupp hela vägen in mot mål ihop och allt arbete för dagen var bortblåst. Det tråkiga med detta var att jag skulle leda k.o.m. tävlingen och vara 2:a totalt i sammandraget, om vi höll gruppen in i mål. Men jag förstår beslutet att avbryta för killarna var illa skadade, hoppas de bättrar på sig i en snar framtid!
Får se hur det blir med morgondagens etapp, jag är i vilket fall laddad!
Mer info:
www.fbdinsuranceras.com
17/5 Långa Billingeracet, Skövde
Min MTB karriär för året började i torsdags då jag plockade ut en helt ny Nishiki SRI Carbon i skogarna runt Skövde. Jag var nämligen ute och smygtränade inför Långa Billingeracet. Banan som alltid är trevlig och kul uppfattades nu som teknisk och svår p.g.a. min ovana i skogen. Ju längre passet led kändes det bättre och bättre men långt ifrån säkert och smutt. Speciellt nere i Öglunda där regnet hade gjort spåret till en leråker i kategori Novemberkåsan, jag fick sätta ner fötterna och mina landsvägsskor satte igen. Resultatet av det var en hel del svordommar och pedaler som inte ville fastna i klossen. Men vad gör man när man bara har ett par skor med sig hem och de är för landsväg? Bara inte detta händer under tävlingen tänkte jag som efter en stund kunde klicka i dem igen.
Tävlingsdag och andra gången jag skulle ut i skogen för året. Tävlingslängden var den samma som föregående år, 81km på en mycket teknisk långloppsbana. Som jag brukar säga, den bästa och hårdaste långloppsbanan i Sverige.
Starten gick och vi rullade ut ur Skövde och upp mot Billingen. Jag la mig högt upp i klungan och inväntade första skogspartiet och gick in där som 4:e man. Bergspriset efter 2.8km närmade sig och eftersom mina ben kändes lite stela så gick jag inte fullt ut i backen utan Fredrik Edin från Cykloteket tog hand om priset.
Efter det gick allt enligt planerna, förutom att jag tappade för mycket i de tekniska skogspartierna, och vi bildade en 8 man stark frontgrupp. Efter ca 20km gick jag upp i ett lätt skogsparti och eldade ordentligt för att se om det gick spränga klungan men den satt ihop relativt bra.
Vi var nu uppe på grusvägspartiet in mot Öglunda. Jag gick in först på Öglundaloopen och även att det var blött kände jag mig ganska säker i skogen. Jag eldade på och gruppen sprack av men när vi väl kom in på området runt "morfars bana" kom den branta leriga backen som jag hade problem med på träningen i torsdags. Jag tvingades kliva av cykeln och springa upp och efter detta började problemen. Mina skor satte igen sig med lera och det fanns inte en chans att jag skulle kunna kliva i pedalerna problemfritt efter detta.
Gruppen körde om mig och skaffade sig en lucka på 20sek innan den branta grusklättringen ut ur Öglundaloopen. Jag gick tillslut ikapp gruppen innan toppen men kunde inte hålla jämna steg inne i följande skogsparti och tappade 40sek.
Jag åkte från här jojo efter första gruppen som nu inte var mer än fyra man stor, täppte 20-40sek luckor på grusvägarna och var med i täten och i de tekniska skogspartierna åkte jag av p.g.a. min ovana och dåliga teknik samtidigt som skorna klickade ur sig då och då.
Vi passerade Ryd och det var inte mer än 10km kvar till mål då jag plöttsligt ser att jag tar in ordentligt på dem. Från här är det bara asfalt och den branta grussbacken "strupen" kvar och mitt mål blev att jaga ikapp dem innan vi gick in i backen.
Jag lyckades inte riktigt utan i ingången av backen hade jag 10sek upp till täten. Jag skickade storskivan hela vägen upp i förhoppning på att ta in lite tid och lyckades passera och köra ifrån Fredrik Edin men Jesper Dahlström, Micke Salomonson och Norrmannen Jo Thorson Nordskar gick det inte att göra något åt. Jag passerade linjen som 4:e man 20sek efter vinnaren av spurten Jesper Dahlström.
Helt ok race för min del i och med andra gången jag sitter på en mtb cykel för året, man tappar snabbt tekniken. Cykeln är jag riktigt imponerad av, jag kände mig hemma på den och ramen är ruskigt styv och komfortabel.
Jag hade stundtals riktigt kul men det känns som jag kommer att hålla mig på vägen i fortsättingen.
Nästa tävling blir etapploppet FBD insurance RAS på Irland:
www.fbdinsuranceras.com
11/5 Lincoln Grand Prix, UK
I söndags tävlades det igen och då i Lincoln uppe i England. 11 varv på en smal och teknisk bana med en mycket brant avslutningsbacke på kullersten, totalt 150km tävling. UK´s största endagarstävling och lag som ProTour Team SKY och ContinentalTeam Motorpoint, Rapha Condor, Endura och Sigma Sport fanns med till start.
Jag blev tillsagd redan innan start att inte gå med i någon som helst utformning av "morgonutbrytning" och skulle börja arbeta aktivt först efter halva racet. Tävlingen var hård redan från start och avgörandet varje gång var att komma in topp 5 i den avslutande backen annars sprack klungan av framför dig. Jag var med uppe i täten och höll mig där för att undvika problem eftersom klungan kändes väldigt närvös för dagen.
Väl ute på tredje varvet kunde jag inte hålla mig längre utan satte in en attack, jag fick snabbt en lucka och efter 1km såg jag att jag hade en jagande grupp om 4man. Jag släppte av på farten och lät dem hinna upp mig och vi fick snabbt igång ett bra sammarbete.
Vi höll ihop i ytterliggare tre varv, medans jag plockade fina poäng i bergspristävlingen varje varv då vi passerade mållinjen, innan våran grupp splittrades till tre. Jag fortsatte plocka poäng vid varvning men med 4varv kvar att åka så kom en stor grupp upp från klungan.
Vi var nu ett trettiontal uppe i täten inkl. mig och Jack Anderson. Jag och Jack delade på arbetet om att jaga och följa attacker men gruppen hölls ihop och i utgången på sista varvet bryter sig två man loss, de får sanbbt en lucka och jag hade vid detta tillfället kommit långt bak och hade inte en chans att jaga ikapp.
Med 6km kvar att åka lägger jag in en ordentlig attack och bryter mig loss och efter en stund kommer Simon Richardson från Sigma Sport ikapp och vi kör för allt för vad tygen höll för för att hålla undan gruppen bakom.
Med 1500m kvar har vi ett såpass stort avstånd bakåt att jag vågar mig på en attack i banans näst sista backe. Jag får ganska snabbt en lucka på 10 sekunder men jag kör mig alldeless för trött och han kommer ikapp mig i sista kullerstensklättringen. Vi står och spurtar bredvid varandra men jag klarade inte att hålla hans tempo och korsar mållinjen som 4:e man och blir 2:a totalt i backtävlingen: Michaels Gate.
Grymt kul att gå in på topp 5 i en tävling som denna, nästa gång hoppas jag på än bättre.
Läs om tävlingen på engelska på:
http://www.lincolngrandprix.org.uk/site/News.html
5/5 2.2 Tour de Bretange, Stage 6
Det har gått några dagar efter att vi kom hem och etapploppet Tour de Bretange avslutades. Har inte skrivit något för det är inte förrens nu jag har kommit åt internet.
Vad hände egentligen på 6:e etappen då? Jo, min taktik var att göra en ordentlig attack från och med 0km´s skylten. Vad jag visste innan start var att vi skulle köra 190km på en relatvit platt bana. Men det banan var inte direkt platt.
Jag skickade som sagt på en riktigt ordentlig attack redan från 0km. Jag splittrade fältet och klungan blev till ett långt rep. Jag fick ganska snabbt en lucka ihop med en annan kille. Jag fortsatte på max i nästan 8km innan jag blev inhämtad av klungan igen.
Jag var då riktigt trött och gick rakt igenom klungan för att kunna återhämta mig. Banan var ju inte platt så jag fick ta i mer än vad jag kunde och efter 25km sprack klungan av framför mig när vi passerade en skåck kor. Jag fick då själv täppa denna luckan och när nästa ordentliga sprintbacke kom åkte jag av.
Jag fick då köra resten av tävlingen stort sett själv i hopp om att klara maxtiden. Jag missade den med någon enstaka minut och fick helt enkelt inte starta på sista etappen. Man kan tycka och tänka vad man vill, men jag har lärde mig av att inte lita på banprofiler och jag kommer inte att spränga mig så från start något mer.
Men under 6:e etappen tog Niklas Gustavsson hand om Kombinationströjan, sprint och bergspris. Tyvärr kunde han inte försvara den under sista etappen p.g.a. av en stor crash där han knäckte nyckelbenet. Han är dock ny opererad nu och kommer att kunna cykla igen under helgen.
Imorgon kör vi ett lokalt tempolopp här på 16km och på söndag är det dags för Lincoln här i U.K.
Foto: Fabrice Lambert www.sportbreizh.com
29/4 2.2 Tour de Bretange, Stage 5
Etapploppets hårdaste etapp avgjordes idag, i vilket fall om man kollar till banprofilerna. Vi skulle avverka 176km på den kuperade banan och min taktik för dagen var att vara med i dagens bryt, tydligen hade de flesta andra den inställningen till dagen också.
Jag kom iväg med tre andra redan efter 5km och vi fick en lucka till klungan. Vi drygade ut till ett 30 tal sekunder och det kändes att denna gruppen skulle få gå men inte, klungan jagade tillbaka oss. Jag försökte och försökte och försökte med att gå med på attacker eller brygga upp men efter 60km orkade jag inte mer. Jag satte mig då tillbaka och hämtade andan och 2km senare går det tre åkare som inte har gjort ett enda handtag under hela touren.
Gruppen fick snabbt en lucka och klungan började jaga. Men det var inte den beghagliga resan som har varit de andra dagarna utan det var hela tiden attacker som avlöste varandra eftersom backarna kom tätt.
Jag hängde precis med klungan över sista bergspriset innan vi började vår färd ner mot avslutningsvarven. Vi skulle avverka 4 varv på en 6km lång bana med två branta backar.
Första varvet var riktigt hårt och jag tvingades "drifta" tillbaka i klungan men höll mig fortfarande kvar. De andra tre gick bättre och in mot mål försökte jag placera mig högt för att undvika eventuella crasher. Jag sittspurtade in på 26:e plats i den "samlade" klungan.
Efter etapp 5 ligger jag på 21:a plats i sammandraget.
Foto: Fabrice Lambert www.sportbreizh.com
28/4 2.2 Tour de Bretange, Stage 3 & 4
Igår körde vi drygt 185km på en rullande bana med mycket öppna fält. Jag kände mig mycket bättre i andning eftersom våren har kommit längre här i Frankrike än vad den hade gjort på Jersey.
I och med att vi tappade både Rickard Larsén och Christian Perret under första etappen, av olika anledningar, så återstår det bara 4 man av vårt lag. Vår strategi har mer blivit likt endagarstävlande men det är ganska svårt i ett etapplopp som detta.
Fullt ställ var det redan från början och attackerna avlöste varandra. Det gick tillslut en grupp om fyra man som vi helt enkel missade. Rabobank Continental som leder tävlingen lät gruppen gå ihop med Bretange Schuller. Det blev en stunds lugn innan de båda lagen började gå på skift i lagom tempo för att låta gruppen stanna på ett lagom avstånd.
Men efter ca 100km så stannade arbetet av där framme och jag passade på med en ordentlig attack. Jag fick med mig 3 andra och vi hämtade in ytterliggare 3 man framför. Vi hade bra sammarbete till en början men farten sänktes tyvärr och klungan hämtade efter en stund in oss.
Jag tog en avvaktande roll och klungan rullade på in mot avslutningsvarven på 5km som skulle köras 4 gånger. Jag kom in långt bak i klungan på varven som var väldigt tekniska på smala vägar. Jag bet i klungan och passerade mållinjen som 46:a, 7 sekunder efter vinnaren.
Efter etapp 3 låg jag på 21:e plats i sammandraget.
Idag skulle vi köra 153km på en mer backig bana. Redan efter 3km hade en utbrytning bildats, jag hade inte ens hunnit upp i klungan och fick se de 5 åka iväg. Dagens jobb blev en överlevnad i klungan och en väntan inför avslutningsvarven som idag var 4 men 7km långa. Resan dit liknade gårdagen väldigt mycket, Rabobank Continental och Bretange Schuller gick på skift.
Väl inne på varven blev jag fångad bakom en crash men kom efter en stund ikapp huvudfältet igen och med 3km kvar försökte jag placera mig högt upp i klungan för att med 1km kvar kunna göra min säregna sittspurt.
Med 800m kvar skulle jag vrida igång det ordentligt men blev då stäng mot diket. Det är sånt som händer men jag rullade in i klungan på 31:e plats.
Efter etapp 4 ligger jag på 22:a i sammandraget.
Följ tävlingen på www.tourdebretange.fr
Foto: Fabrice Lambert www.sportbreizh.com
26/4 2.2 Tour de Bretange, Stage 1 & 2
Vi är mitt i etapploppet Tour de Bretange som har sina två första dagar och etapper på ön Jersey, Jersey där vi har spenderat nästan en vecka innan loppets start.
Igår inleddes etapploppet med en linjeetapp på nästan 150km, 10 varv på en drygt 14km lång bana. Banan som liknar ett kermess i och med dess längd och smala vägar hade även en ordentlig backe som skulle köras varje varv.
Starten gick och jag kände snabbt av all pollen i luften, de satte igen mina luftrör ganska ordenligt så jag fick ha det i bakhuvudet hela tiden. Jag slet på så gott det gick och det tävlades hårt. Det gick iväg grupper som snabbt kom tillbaka igen.
På fjärde varvet när det gick som fortast fick jag problem med min framväxel som lossnade. Jag tvingade till cykelbyte men tog mig ganska snabbt upp till klungan igen. Mina krafter började att sina medans min andning blev sämre och uppgiften för dagen var mest att sitta med klungan in mot mål. Jag kände mig dock något bättre mot slutet och körde imål med klungan på 40:e plats, dock med en grupp cyklister framför med 1,16min försprång.
Andra etappen var etapploppets enda temposträcka och i och med detta ett av mina mål. Dock bara 10km på en kuperad och teknisk bana.
Jag grävde djupt redan från start och försökte mig på att ta en riktigt bra tid för min egen och teamets skull. Sista 2km tog imot lite för mycket då jag missberäknade vinden men det är inget som jag behöver gräma mig åt såhär efteråt, jag åkte helt enkelt inte tillräckligt snabbt. Jag passerade mållinjen på 4:e bästa tid för stunden.
Efter att alla passerat mållinjen så blev mitt resultat 13:e man, inget som jag hade hoppats på. Jag hade helt enkelt inte mer för dagen, om det nu beror på vårens pollen eller ej.
Nya tag imorgon...
Följ tävlingen på: www.tourdebretagne.fr
Foto: Fabrice Lambert
23/4 Tillbaka på TT hojen, 5 mile på Jersey
Här på Jersey har vi det riktigt bra, mycket är nog tackvare det fina vädret men Jersey är riktigt vackert. Ön är fylld med fina hus, långa sandstränder och smala vägar, ett riktigt semesterparadis faktiskt.
I veckan som gått har vi haft mycket träning här inför kommande Tour de Bretagne. Vi har synat banorna och de är riktigt tuffa med branta korta backar på smala vägar, det gäller både linjet och tempot. Kommer bli ett riktigt hårt etapplopp, det är jag säker på.
Förutom alla träningstimmar så har vi spenderat mycket tid på den kombinerade kaffe och cykelbutiken www.BIGMAGGYS.com, en helt nyöppnad butik som Magnus Backstedt är delägare i. Vi har även spenderat en hel del tid med de andra delägarna Ian och Tony, och även familjen Mansell. Mansells som i Nigel, Formula 1 föraren som tog hem ett antal segrar i den cirkusen och som bl.a. tog två världsmästar titlar. Vi hade grillparty hemma hos sonen Leo en av kvällarna och nästa dag pizzaparty hos Nigel. Alla är riktigt trevliga och gästvänliga och de älskar cykel!
Igår körde vi i teamet ett litet testrace här på Jersey, bara för att kolla att allt fungerar. Tävlingen hade start och mål ute på, antagligen den enda riktigt långa rakan som de har här på ön, 5 mile road. Tävlingen drog relativt mycket folk och det var ett 50-tal cyklister till start.
Jag värmde upp skapligt och rullade ner till starten och allt kändes ganska bra. Jag gick ut hårt men kasstvindarna som dagen till ära bjöd på gjorde det svårt att hålla ett högt och jämt tempo, speciellt när tävlingen bara är 8km inkl. vändpunkt. Då är inget bekvämt utan det gäller bara att kräma så mycket mjölksyra det går ur de stackars benen.
Jag åkte relativt snabbt bort till vändpunkten och var här på samma tid som både Jack Anderson och Niklas Gustavsson från laget. Jag vände runt och skickade på allt jag hade kvar hela vägen ner till mål och knep segern med 11sek marginal till Jack. I och med min tid förbättrade jag banrekordet med 30sek.
Bra dag, kul att vara igång på TT hojen och underbart att inviga den fina gulblåa dräkten med en vinst, även om det bara var ett litet prepp race. Det känns bra inför måndag då temposträckan på Tour de Bretange avgörs.
18/4 1.1 Tour du Finistere, Frankrike
Igår tävlade vi Tour du Finistere, ett av de största och viktigaste tävlingarna i franska cupen. De största franska lagen var där som Bbox Telecom, Francaise de Juex, Cofidis, Ag2r, Saur - Sojasun så visst skulle det bli en hård dag. Speciellt när vi skulle köra 200km och det på en backig bana som inkluderade ett antal "väggar" upp mot 17%.
Racet inleddes ganska lugnt men var igång ordentligt efter 10km när klungan sprack för första gången. Det gick ihop igen och så höll det på ända tills vi kom 90km in i tävlingen då en kille från Big Mat - Auber 93 gick iväg solo. Klungan stannade av för en stund innan jakten inleddes.
Efter ytterliggare 20km började kriget ordentligt om positioner eftersom vi började närma oss dagens första brant, 17%. Vi tågade upp hela laget till toppen på klungan och gick in högt i backen. Mycket folk sållades av från klungan men efter toppen gick det ihop igen innan en grupp av 20 gick iväg, utan oss...
När gruppen hade fått nästan två minuter attackerade Niklas Gustavsson men blev snabbt inhämtad igen. Jag provar då med en sittrökare på vänsterkanten och kommer iväg med en Ag2r. Vi får snabbt en lucka och med bra sammarbete hämtar vi in en Vacansoliel som ramlat av från täten. Vi tre arbetar bra ihop och efter 10-15minuter av hårt arbete lyckas vi brygga upp till täten och vi ser aldrig klungan mer den dagen.
Vi går in på slutvarven och mina ben börjar kännas ordentligt efter bryggningen över till första gruppen. Slutvarvet var på 9km och skulle köras tre gånger, största problemet var med 1km kvar till varvningen då vi skulle bestiga ytterliggare en brant backet på ca 14%. Det var här jag fick lämna täten med 20km kvar att åka.
Jag kom aldrig ikapp igen men lyckades att ta mig runt och körde in på 24:e plats. Riktigt skönt att kunna vara bland det 25-30 bästa på ett race som det här, känns som jag har tagit ett stort steg under denna våren.
Foto: www.cyclingnews.com
9/4 1.1 GP Pino Cerami, Belgien
Igår körde vi ännu ett storlopp, denna gången i Belgien. Som under de andra stora tävlingarna så bjöd de stora lagen i proffscirkusen upp till match och denna gången var Euskaltel - Euskadi, Francaise de Jeux, Omega Pharma-Lotto, Cervélo TestTeam och Landbouwkrediet några av dem. Vi skulle köra 1 varv på 140km och efter det 3st 15km varv, totalt 189km.
Starten gick och attackerna avlöste varandra, men detta var en sådan tävling då inget och ingen lämnades en större lucka utan klungan hämtade in utbrytningarna som blev snabbt.
Vi i Team Sprocket var uppe i toppen och täckte de flesta grupperingarna som gick. Den grupp som fick mest tid hade 45sek, inkl. Niklas Gustavsson, men hämtades snabbt in av Team Vacansoleil.
Väl inne på avslutningsvarven trappades farten upp ytterliggare och i en av de tuffa kullerstensklättringarna splittrades fältet och klungan blev mindre varv efter varv men satt ändå ihop i fronten. Jag lyckades släpa mig med klungan ända in mot mål.
Med ca 1,5km kvar att köra la jag all kraft jag hade kvar för att sitta så högt upp i klungan som möjligt där lagen tågade som mest inför sprinten. Men med allt ruff och gruff som pågick så blev jag tryckt ut mot en refug och tvingades bromsa kraftigt. Där försvann mina chanser till en topp placering men jag lyckades ändå hinna upp klungan och passerade linjen som 33:e man.
Foto: Tour of the Reservoir
4/4 1.1 Route de Adelie Vitre, Frankrike
I fredags körde vi 1.1 Route de Adelie Vitre som har sitt fäste utanför Le Mans, Frankrike. Vi inledde tävlingen med 6 varv på en 20km loop och avslutade med 9 varv på en 8km loop, totalt 197km. Banan var hård och kuperad med långa kantvindspartier och dagen kantades även av ett ordentligt regn och hagel oväder. Med ProTour lag som Francais De Jeax, Bbox Telecom, Ag2r och Cofidis till start visste jag att det skulle bli en hård dag.
Starten gick och första riktiga utbrytningen bildades redan på första varvet, en grupp av tre åkare: Freddy Johansson från vårt lag, Håkan Nilsson från Differdange och en från ISD. Vi satt och försökte hålla oss långt uppe för attacker och väl ute på andra varvet i en av backarna kom attacken. 8 man slet sig loss och jag låg lite för långt bak för att kunna gå med direkt. Istället försökte jag att skarva på egenhand, jag försökte ordentligt och grävde djupt, men med 50 meter kvar upp till de 8 var jag helt rökt. Jag tror gruppen framför kunde känna lukten av bränd cyklist redan innan jag fick vika ut och dalade igenom klungan innan jag tillslut kunde komma in på hjul igen.
Jag satte mig mitt i klungan och försökte återhämta mig så gott det gick men i och med all kantvind så var det inte det lättaste. Jag luktade fortfarande bränt och jag lyckades med nöd och näppe hålla mig kvar i klungan stundtals.
Freddys grupp kom tillbaka och klungan jobbade hårt för att köra in utbrytningen på 8 man men väl inne på slutvarven gav klungan upp och avståndet till utbrytningen utökades hela tiden. Jag satte mig högt upp i klungan för att vara med på någon ny formation som skulle ta upp jakten, men inte.
Mot slutet försökte folk gå själva men blev omgående inhämtade igen. Jag väntade fram till näst sista varvet innan jag försökte mig på en attack. Jag laddade från tårna och lyckades gå loss med en annan kille, medans tre andra kom ikapp oss bakifrån. Vi hjälptes åt och lyckades hålla undan från klungan. Med 1km kvar attackerade jag igen men de lyckades hålla hjul och det blev spurt, benen stod rakt ut och jag åkte i mål på 13:e plats. 13:e plats på en 1.1 i Frankrike glädjer mig och jag får vara mer än nöjd med det!
Foto:
1/4 Tour of the Reservior, 1st Premier calendar UK
Första deltävlingen av den Brittiska cupen skulle avgöras utanför Leeds, England och givetvis var de största Brittiska lagen där. Banan mätte ca 20km och inkluderade mängder med kantvindspartier, branta backar och dåliga vägar. Lägg där till 9 varv, +2 grader och lite regn så blir det en hård tävling.
Starten gick och redan när flaggan släpptes så inledde jag med dagens första attack för att testa benen. Klungan lät mig gå i medvinden och efter några km fick jag sällskap av en kille från Sigma Sport. Han var dock inte speciellt sugen på att ta förningar utan ville helst ligga på hjul. Jag vänder mig då om och frågar: "What´s your problem, why don´t you wanna help me?". Svaret jag får tillbaka är: "I don´t really know?".
Sen släppte han mitt hjul och jag blev lämnad själv i spets. Jag slet på och fick snabbt 2 minuter till jagande klungan medans jag tog det första bergspriset för dagen. Jag fortsatte i ren TT anda och avståndet var som mest 2,5 minuter innan en 19man stor grupp bröt sig loss från huvudfältet.
De knaprade in tid på mig men jag lyckades hålla undan och plockade även dagens andra bergspris innan de tillslut körde ikapp mig och min 60km långa utflyckt var över.
I gruppen som kom bakifrån fanns Niklas Gustavsson, Tobyn Horton och Freddy Johansson från mitt lag och de flesta andra stora Brittiska lagen var representerade. Dagens utbrytning var alltså gjord och jag la mig tillrätta i gruppen och försökte återhämta mig snabbt. Attackerna för att göra gruppen mindre kom ganska snart och jag var inte i bästa skick för att gå med den 9man stora gruppen som gick men Niklas och Tobyn tog hand om det medan jag och Freddy fanns i gruppen bakom.
Niklas knep ytterliggare 3st bergspris i första gruppen och lyckas spurta in på 3:e plats medans Tobyn tar hand om 5:e.
Jag bryter mig loss från våran grupp på sista varvet ihop med en kille från Endura Racing och blir 11:a medans Freddy kommer in som 15:e.
Riktigt bra race för laget!
Nu sitter jag på ett hotell i västra Frankrike och laddar inför morgondagens race: 1.1 Route de Adelie Vitre med bl.a några ProTour lag med gubbar som vunnit etapper på touren. Bara att ge fullt, det kommer att bli riktigt hårt!
|
