Alexander Wetterhall -Team Firefighters Upsala »

 

  
Arkiv¦Om mig¦ Cykel¦ Resultat¦ Bilder

 

Välkommen till wetterhall.se

 

Senaste nytt:

 

 

8/10 Vista Mountain förbi, nu tar jag paus
Jag kunde inte hålla mig. Jag var tvungen att tävla en sista gång innan jag släckte ned säsongen 2014. Jag körde MTB racet Vista Mountain i Kaxholmen utanför Husqvarna i lördags. En rolig och småteknisk bana som för dagen var ganska klenig och blöt.
Jag skapade en lucka till de bakomvarande redan på andra varvet av sex och höll luckan in i mål. Jag tog en sista seger och i och med detta sätter jag punkt för 2014. En skön känsla att ha med sig när man ta en välförtjänt paus från cykeln.
2014 som annars har bjudit på både motgång och framgång. Största delen av motgångarna måste ändå ses som sveket av uppbackning och tävlingsprogram från lagets sida. Däremot är jag oerhört tacksam för all hjälp jag har fått utmed vägen. Både av sponsorer, vänner och supporters. Jag säger ett stort tack till er för att ni finns där då det inte riktigt klaffar.

Canyon Sverige, 2XU Sverige, Skeppshult, Zone, Bont, Monark, Music Center, Skara CK, Vitargo, Medier och Björn Andersson Sjukgymnastik.

Jag tar nu en paus och i bakgrunden jobbar bl.a. jag väldigt hårt för att 2015 ska bli något extra, något stort och något att vara stolt för. Mer information om detta kommer i november och även i min sammanställning av säsongen 2014. Tills dess, ha det gott!

 


Foto: Hans Berggren

22/9 Alliansloppet GP, Velofondo, Bockstensturen och Västgötaloppet
Jag har hunnit med fyra starter sedan jag skrev senast och jag har lyckats knyta ihop säcken på ett eller annat sätt under tävlingarna.

Alliansloppet GP var avslutningen på Svenska GP Cupen som jag innan loppet låg totalt trea i. Jag försökte mig på några utflykter men det blev inte mycket av det utan jag spurtade in som 7e man för dagen men viktigast av allt, att jag tog tredjeplatsen totalt i cupen.

Vårgårda Velofondo stod näst för dörren och det var ännu ett lopp som gick min väg tillslut. Jag var med och skapade en stark tätgrupp ganska tidigt i loppet och de flesta ville vara med och hålla farten uppe. Trots att jag inte kände mig super så höll det ihop bra och mot slutet så var det mer vilja än form som stod för prestationen.
   Attackerna avlöste varandra under de sista kilometrarna av de totalt 140km som vi skulle avverka. Jag kom ikapp det sista försöket med bara 3
00m kvar och drog då igång min "spurt" men med knappt 100m kvar till linjen så passerar Marcus Fåglum Karlsson och jag korsar som 2a istället.


Foto: www.velofondo.se

Efter Vårgårda så sadlade jag om till skogen och 100km långa Bockstensturen i Varberg. Ett klassiskt och fint lopp som jag lyckats vinna två gånger tidigare. Detta året skulle bli hårt och med mycket regn dagarna innan så var det lerigt och än mer tekniskt i skogen.
   Jag höll mig i täten hela tiden och redan efter 30km var vi en tätgrupp om fyra; Jag, Matthias Wengelin, Fredrik Edin och Johan Landström. Både jag och Landström tappade i varje skogsparti men tog oss ifatt Wengelin och Edin på grussektionerna. Det hela skulle avgöras inom de sista 20km då Landstöm punkterar och pallplaceringarna skulle göras upp bland oss kvarvarande tre. Med en lucka på 7(!) minuter till bakomvarande så fanns det tid att spela på. Jag försökte att komma iväg men blev ikapp åkt och direkt efter attackerar Wengelin. Han får en lucka som Edin kör ikapp och då sticker jag och lämnar Edin bakom mig medan jag täpper sista biten till Wengelin. Men i sista skogspartiet får han en lucka till mig och jag kommer aldrig riktigt ikapp utan ser mig slagen till 2a plats bara 6 sekunder efter starka Matthias Wengelin och Fredrik Edin tar 3e platsen.

I lördags åkte jag till Ulricehamn för att köra första upplagan av 70km långa Västgötaloppet. Ett grusvägsrally utan dess like men väldigt bra arrangerat. Jag kände mig riktigt bra redan från start och loppet utvecklade sig verkligen till min fördel. Jag lyckades hålla mig i täten hela dagen medan fler och fler cyklister ramlade av bakifrån. Vi var fem som höll i taktpinnen; Jag, Matthias Wengelin, Fredrik Edin, Fredrik Ericsson och Axel Lindh.
   Strax efter sista spurtpriset med 7km kvar så attackerade Wengelin och fick en liten lucka och precis när han blev ikappkörd så attackerade jag. Jag la allt på ett kort och det fick bära eller brista. Jag fick en ordentlig lucka och jag tror det var lite osämja bakom om vem som skulle köra in mig. Stressad in mot mål körde jag vad allt tygen höll för och lyckades vinna i ensam majestät 15 sekunder före just Wengelin som spurtade in som 2a före Max Wiklund Hellstadius. Och som grädde på moset så lyckades jag knipa de tre spurtprisen som fanns utmed vägen, full pott för dagen! Sjukt roligt och detta blev antagligen sista starten för året.


Foto: www.langloppscupen.se

17/8 2x GP, Värnamo tempo, Finnmarksturen och CykelVasan
De tre senaste veckorna har innefattat mycket resande och tävlande. Jag körde Kristianstad GP och dagen efter Kalmar GP. Benen var bra men det gav tyvärr inga högre resultat. Jag tog med mig en sjätte plats från Kalmar som Marcus Fåglum Karlsson vann solo och i Kristianstad förlorade jag dessvärre tröjan i GP cupen, jag ligger nu på en tredje plats totalt...

Helgen efter testade jag på formen igen med det 30km långa tempoloppet i Värnamo. Jag gick ut hårt för att verkligen prova på distansen och vad benen höll för. Det gick fint och jag lyckades vinna med ett snitt på nästan 49km/h. En knapp minut bakom kom Joakim Åleheim och trea blev Philip Lindau.
   Dagen efter Tempot klev jag upp tidigt för att styra bilen mot Ludvika och 68km långa Finnmarksturen som går i de djupa skogarna. Jag kände av gårdagen och hade inte riktigt "klippet" kvar i benen men kunde ändå gå med täten till det var 15km kvar till mål. Härifrån körde jag själv hem till mål som fjärde man.

Nu senast var jag i Sälen för att köra det fantastiska CykelVasan, arrangörsmässigt i vilket fall. På fredagen körde vi ett "short track" race över 15minuter i Lindvallen. Jag halkade efter i starten men lyckades vända det till en femte plats när Emil Lindgren vann i stor stil.
   Dagen efter var det äntligen dags, den drygt 90km långa prövningen från Sälen till Mora på den lättåkta banan. Jag hade stora förhoppningar på att göra något riktigt bra och hängde med täten till det var ca 4mil kvar att köra. Då punkterar jag bakhjulet och med iskalla händer (det var då ca 10grader och regn) försökte jag byta slang.
   Det tog påtok för lång tid och ca 4minuter senare var jag på hjulen igen. Härifrån jagade jag upp klunga efter klunga och gick från ca 80e plats till att nästan hinna ikapp täten inne i Mora. Jag gick i mål på 21a plats endast 35sek efter Johan Landström som gick segrandes ur striden. Lite bitter så här i efterhand för jag hade mer än gärna sett vad jag kunde leverera. Samtidigt är det sport och allt kan hända.


Foto: Hans Berggren

31/7 Södra Sandby GP, Ringenloppet och SM MTB Marathon
De två gångna veckorna har varit ganska sparsamma med träning. Jag har försökt att ta lite semester men ändå velat tävla.
   Jag åkte ner till Malmö för att klippa två tävlingar under samma helg. Södra Sandby GP som är med i GP cupen som jag leder och Ringenloppet som ingår i Sverige Cupen i vilken vi har Johan Svensson på andra plats.

Jag lyckades med en tredjeplats på GP loppet och kunde däri försvara min ledning i Svenska GP cupen.
  
Dagen efter på Ringenloppet så var jag mycket aktiv för att avlasta Johan så gott det gick. Vi fick med vår franske stallkamrat Pierre Moncorgy i gruppen som höll i mål och jag drog upp Johan till spurt i klungan och han kunde plocka in några poäng i cupen och behöll sin andraplats i den samanlagda cupställningen. Jag själv kom in runt tjugonde plats.

Helgen som va testade jag något som jag inte gör så ofta längre. Att cykla i skogen. Det var långlopps SM i Alingsås och på en mycket hård och krävande bana. Jag klarade mig bra och hängde med Emil Lindgren fram tills drygt halva loppet då jag led av kramp av den stökiga terrängen och den tryckande värmen. Jag fick nöja mig med att slå av på takten och segla in på en andraplats för att ta ytterligare ett SM silver i år.

Nu till helgen blir det två GP lopp med start imorgon i Kristianstad och på lördag i Kalmar.

15/7 Kortbane SM, Burseryd och U6 CycleTour 
Två veckors tävlande och nio(!) tävlingsdagar i rad har passerat och det har varit lyckat för både mig och mina lagkamrater.

Under Kortbane SM i Borås (en del av SM veckan) så körde vi för Niklas Gustavsson och Johan Svensson eftersom den lättåkta GP banan förmodligen skulle sluta i spurt.
   Niklas klarade sig bäst och spurtade in som silvermedaljör på upploppet när Jonas Ahlstrand gick segrande ur drabbningen.

Dagen därpå åkte jag ner till Burseryd för att köra deras klassiska GP lopp och under söndagen Västboloppet som kördes för 83:e gången.
   Under GP loppet skapade jag en utbrytning som höll hem och jag spurtade in som tredje man trots flera försök att gå loss ifrån gruppen.
   Västboloppet ingår i Sverigecupen där Johan Svensson ligger bra till totalt så planen var att ge honom så mycket poäng som möjligt. Vi körde offensivt och var representerade i alla grupper. Johan kom sedan iväg i en grupp framåt slutet av tävlingen och kunde gå i mål som tredje man medan jag knep 7e platsen från en grupp strax bakom. Johan gick från 4e man i cupen till 2a.


Foto: Valentin Baat

Jag toppade av de tre tävlingsdagarna med att gå rakt in i U6 CycleTour, det sex dagar långa etapploppet med en prolog (3,2km), två linje etapper (147km) och (186km), ett GP lopp (50km), följt av ytterligare ett linje (160km) och ett avslutande tempo (14km).
   Jag representerade under denna veckan CK Bure från Halmstad då jag egentligen inte hade tänkt att köra tävlingen från början men eftersom jag fick möjligheten och frågan hoppade på tåget.
   Det gick riktigt bra och jag körde till mig en andra plats på den inledande etappen bara 3/10 av en sekund efter segrande Matti Manninen. Och med mycket hjälp av mina nyvunna lagkamrater så lyckades vi att hålla mig på en topp 5 sammanlagt fram till den näst sista etappen som skulle avgöras runt Ekedalen utanför Tidaholm.
   Här hade jag en riktigt bra dag och styrde upp det slutgiltiga jagandet/inhämtandet av utbrytningen själv, och kunde skapa en ny grupp tätt därpå, under sista varvet på den relativt hårda banan. Vi var en grupp om fem som bröt oss loss och vi höll till mål. Jag attackerade med 2,5km kvar till mål och kunde faktiskt vinna solo och med detta ta över ledartröjan inför det avslutande tempoloppet inne i Tidaholm!
   Jag laddade stenhårt inför tempoloppet och hade benen med mig. Jag vann etappen med 34sek till tvåan och vann U6 CycleTour totalt med en dryg minut. Som grädde på moset tog jag även hand om poängtröjan. Underbart och roligt när man har varit hårt bevakad. Tack för all support under veckan och tack till CK Bure för att ni lånade in mig!


Foto: Linda Linhart

3/7 Vättern GP, Greve CUP och Svenska Mästerskapen 
En månad har passerat sedan jag uppdaterade er senast. Jag har försökt att göra en så bra uppladdning inför SM som möjligt med bra och hårda race.

Jag körde Bianchi Vättern GP som ingår i den Svenska GP Cupen som jag leder och där lyckades vi bra. Laget gjorde ett mycket bra arbete och jag kunde i slutet av det hårda GP loppet spurta in som 3e man och dryga ut ledningen i cupen.

Efter det så passade det bra att klämma in VätternRundan, det 300km klassiska motionsloppet med 20000 startande. Jag hade lovat Oskar Svärd, som satsar på klassiker rekordet, att hjälpa honom på traven. I och med att han vill köra så fort som möjligt så möjliggör det till bra träning för mig.
   Det blev dock inte som planerat då kompisarna gifte sig men med lite bra planering så lyckades jag ändå köra 200km från Motala och fram till Karlsborg. Oskar fick sig en rejäl skjuts på vägen och kunde fortsätta in mot Motala med resten av gruppen på en bättre tid än budgeterat. Bra jobbat!

Sista helgen innan SM så drog några av oss i laget ned till Danmark för att köra Greve CUP som ingår i Danska Post Cup. Alla på startlinjen var helt klart där för att slipa till mästerskapsformen och det 175km långa loppet blev hårt från start med attacker som avlöste varandra.
   Det utvecklade sig ganska bra för oss och Sebastian Balck och Niklas Gustavsson kom med i den avgörande utbrytningen. Balck åkte bäst av oss där och gick in som 7e man medan jag försökte brygga upp till gruppen men kom aldrig riktigt fram. Jag passerade ändå linjen som 15e man. En bra sista slipning var gjord.

Svenska Mästerskapen inleddes med Tempoloppen med start och mål i Götene under torsdagen. En viktig långhelg stod framför mig och jag visste att en vinst och en mästartröja skulle betyda och kanske förändra så mycket.
   Det klassiska 50km långa tempot utgjordes av två varv på en relativt platt bana med vändpunkt längst ut på varvet. I just Götene Blev jag Svensk Mästare i Tempoloppet 2009 när SM var här senast. Men eftersom tävlingsprogrammet endast bjudit på en prolog fram till dagen så vågade jag inte hoppas för mycket. 
   Jag åkte lite för hårt under första varvet och fick tillbaka det i ett domnande ben under andra, ett problem jag har ibland när jag åker tempo. Jag kunde ändå kämpa mig in på en bra tid med ca 49km/h i snitthastighet och det räckte till en andraplats och ett Silver. Alexander Gingsjö var nästa 1min framför mig och tog därigenom Guldet medan Marcus Fåglum Karlsson knep Bronset.
   Man kör även som lag i Tempo där de tre bästa tiderna i varje klubb/lag räknas ihop och med Sebastian Balcks 6e plats och Fredrik Johanssons 10e plats så tog vi Guldet för bästa lag.

Linjeloppet avgjordes uppe på Kinnekulle på söndagen med 15varv och totalt 201km på den hårda banan med avslutande klättring över Högkullen, den 2,5km långa backen med brantaste partiet på 16%.
   Vi startade upp bra och fick med Niklas Gustavsson i morgongruppen. Det underlättar mycket för oss andra i laget som kan avvakta i klungan. Argon 18, laget från Åhus, tog upp dragjobbet för att hjälpa fram regerande mästaren Michael Olsson. De kämpade på bra och körde tillslut in utbrytningen.
   En ny grupp skapades och från denna stund var jag med i de olika formationerna som bröt sig loss. Det kom ner till en grupp på tre; Jag, Marcus Fåglum Karlsson och Fredrik Ludvigsson. Men med två varv kvar så kommer Michael Olsson ikapp bakifrån. Det var ned till en av oss att bli Svensk Mästare och det hela skulle avgöras i sista backen.
   Fredrik hade kommit loss strax innan backen men vi kom ikapp honom i den inledande delen. Michael satte upp ett hårt tempo men jag kunde följa med. Enda fram till sista branten med 200m kvar att köra var jag hack i häl på honom men då tryckte han till och jag tvingades släppa.
   Jag försökte verkligen men jag hade inget mer pang kvar i benen för att kunna matcha killen som kommer åka ännu ett år i blågult. Jag blev distanserad med sex sekunder och fick se Michael stäcka händerna i skyn framför mig. En seger som var mycket imponerande och på denna banan handlade det om vem som var starkast.
   Både jag och mina lagkamrater hade gjort allt rätt och kunde inte ändra på något så det är bara att gratulera. Jag tog mig över linjen som Silvermedaljör och bakom mig blev Marcus Fåglum Karlsson imponerande Bronsmedaljör.

När jag tänker tillbaka på Svenska Mästerskapen och de två loppen som slutade med två Silver och ett Guld i Lag så är det helt otroligt. Vilken helg! Det känns verkligen som jag åker starkare än någonsin och det med tanke på uppladdningen inför, eller bristen på den. Jag vill tacka min familj, lagkamrater, sponsorer, vänner, supportrar och publik för all hjälp! Nu är det bara att göra det bästa av resterande del av säsongen... Ni ser mig närmast på Kortbane SM i Borås på fredag och till helgen i Burseryd.

3/6 Götene GP, Kinnekulleloppet och UCI 2.1 Tour des Fjords 
Två, och om jag får säga det själv, lyckade tävlingsveckor har gått och jag har haft fullt upp.
   Först körde vi Götene GP som ingår i Svenska GP cupen och som jag leder efter Skara GP. Vi gjorde verkligen tävlingen och vi var representerade i varje utbrytning.
   Jag hade hoppats på ett bättre resultat men vi gjorde det bra. Det blev en tajt spurt och vi tog hand om andra platsen, jag som fjärde, femte och sjätte. I och med min fjärde plats så behåll jag tröjan och ledningen i cupen. Nästa deltävling är Eurosport Vättern GP i Motala om en dryg vecka som en del av Vätternrundans arrangemang.

Efter det, på söndagen, körde vi Kinnekulleloppet som kan räknas som för-SM då det går på samma varv som vi ska köra SM på i slutet av juni. 10 varv på Kinnekulle och 11 gånger upp över Kinnekulles branta backe.
   Det var hårt men vi gjorde det riktigt snyggt. Vi fick med Freddy Johansson i morgongruppen men trots det körde vi ändå med laget bakom för att kontrollera och skapa vår egen tävling. Väl halvvägs in i loppet så körde vi ikapp utbrytningen och ökade farten rejält.
   Klungan krympte snabbt och det utvecklade sig till vår fördel. Vi fick med Sebastian Balck i en grupp om fyra och jag satt kvar i klungan och lät andra lag jaga.
   Det utvecklade sig ännu bättre och jag lyckades hänga med och sen stöta av de kvarvarande för att efter det brygga upp till Sebastians grupp. Sebastian kunde då gå solo upp för sista backen och jag kunde lägga band på andraplatsen. Vi tog en dubbel! Riktigt kul när lagarbete lönar sig!

Efter den lyckade helgen begav vi oss, motiverade upp över öronen, upp till Norge för det vackra etapploppet Tour des Fjords. Det fem dagar långa loppet som startar i Bergen och går i mål nere i Stavanger. Upp över branta berg och nere längs fjorderna.
   Under de fem dagarna körde vi drygt 72mil med några av världens bästa lag och även med bevakning från Eurosport. Jag kände mig bra under veckan och var väldigt aktiv de sista dagarna men utan fina resultat. En drös med topp tjugo/trettio placeringar men inte bättre, dock en del TV-tid och bra känsla. Underbart att vara tillbaka och tävla på denna nivån igen, önskar att man kunde göra det var och varannan vecka.

Nu laddar vi om igen och försöker oss på en bra juni månad. 

19/5 Scandinavian Race UCI 1.2, Skandis GP och Skara GP 
Två tävlingshelger har passerat och benen har svarat riktigt bra. Med hemmatävlingar, för laget i Uppsala och nu senast för mig hemma i Skara.

De två tävlingarna i Uppsala blir som vanligt hårda. Ca 19mil ska köras på den 13km långa banan inne och runt om i Uppsala på lördagen, klassiska Scandinavian Race. Samt, det hårdaste GP loppet som jag någonsin har kört och hört om, 30varv och totalt 66km långa Skandis GP med den stenhårda backen upp till slottet i centrala Uppsala.
   Som hemmalag så låg trycket på våra axlar att skapa cykeltävling och det tycker jag att vi levererade. Vi var representerade i varje utbrytning och jag själv bjöd på varsitt solo-försök under båda dagarna men det höll inte hela vägen. Däremot var vi med och körde om vinsten under dagarna även om vi hoppades på något bättre resultat ändå.
   På lördagen blev det en 6e plats genom Lars Andersson när jag gick in på 21e plats och på söndagen levererade Sebastian Balck en 3e plats när jag passerade linjen som 5e man.

På Skara GP däremot hände det. Jag såg min chans tidigt i loppet när Marcus Fåglum Karlsson attackerade då jag vet att han har motor. Jag gick med och vi bägge fick igång ett bra sammarbete direkt. Vi drog ifrån fältet på Skaras innergator medan våra lagkamrater gjorde ett superbt jobb bakom med att hålla klungan i schack.
   Vi körde starkt och klarade oss hela vägen över det 60min + 5varv långa GP´t även om det bara var 4sek differens mellan klungan och oss när bara 4varv återstod. Vi lyckades trots det att lägga i en extra växel och dryga ut och in i sista kurvan fick jag en liten lucka som jag höll in i mål.
   Riktigt kul med första segern för året och kanske ännu roligare att vi fungerar bra ihop i laget! En seger på hemmaplan betyder så mycket och tack alla för stödet utmed banan!

7/5 Danmark UCI 1.2 x3
I helgen var det återigen Danmark som bjöd på cykeltävlingar. Jag passerade återigen Herning som jag var helgen innan men nu var det ända upp på norra delarna vi skulle tävla.
   Skive-Löbet, Himmerland Rundt och Destination Thy i tur och ordning stod för varsitt endagarslopp med UCI status under fredagen, lördagen och söndagen. Mestadels exponerade banor utmed kusten bjöd på ordentlig kantvindsåkning men jag bet mig med bra och låg långt uppe i "vingarna".
   Med 32 lag till start och 6 man vardera så var klungan stor från start med nästan 200 cyklister. Det splittrade sig dock snabbt i den hårda körningen under tävlingarna och när det drog ihop sig för målgång så var det ca 35-40 kvar som överlevde och gjorde upp om det.
   Jag var väldigt aktiv och attackerade hårt under helgen. Det kanske kostade i resultatväg men man måste försöka. Det ger både självförtroende och en indikation om att formen är på gång. Jag korsade mållinjerna med följden 21, 15, 17 genom de tre tävlingarna. Stabilt för en segelbåt.

Nu till helgen blir det tävlingar i Sverige och Uppsala, först Scandinavian Race på lördag och GP loppet Scandis på söndag.


Foto: Hans Berggren

28/4 Danmark x2, Loir et Cher UCI 2.2 och Grand Prix Herning
Under april månad så har äntligen tävlandet satt igång ordentligt. Vi inledde månaden med två hårda kantivindstävlingar i Danmark där jag lyckades med två topp 20 placeringar (10a och 18e).

Därefter reste vi vidare ner för att tävla fem dagar långa Loir et Cher. Med totalt 85 milen som skulle köras så lyckades jag bästa på den hårdaste etappen av de fem där jag lyckades med en 12e plats.
   Jag hade bra chans även på en topp 20 placering totalt men på det avslutande 97,5km långa GP loppet
 inne i staden Blois blev jag stängd i sista kurvan upp till mål. Jag försökte att täppa till den luckan som blev men det gick inte utan jag tappade tid och även placeringar i sammandraget.

Avslutande Grand Prix Herning är en riktigt fin och anrik tävling som går just i Herning på Jylland i Danmark. Det 185km långa loppet går över ett 20tal grussektioner och är lite av Danmarks "Paris-Roubaix".
   Jag hade riktigt bra flyt och höll mig högt upp i klungan på de kritiska sektionerna och det var riktigt kul att ha flytet med sig. Men med 60km kvar till mål så punkterar jag två gånger inom 8km. Jag tappade här kontakten ordentligt med klungan och jag tvingades jaga.
   Jag lyckades ändå komma ikapp men det kostade mycket energi och när jag väl behövde den inne på de avslutande varven så fanns det inte mycket kvar i tanken.
   Attackerna avlöste varandra i den ca 20man stora gruppen som var kvar och skulle göra upp om vinsten i GP Herning. Jag passerade mållinjen på 12e plats och helt nöjd med min prestation.

Det känns skönt att vara igång ordentligt igen och att resultaten börjar smyga sig på. Nu gäller det att ta en nivå till och verkligen komma upp sig i listan.

  
Foto: Hans Berggren

1/4 Tour de Normandie UCI 2.2
Under förra veckan körde jag min första tävling för året, sju dagar långa Tour de Normandie i Frankrike. Loppet bestod av sju etapper varav en kort och superteknisk prolog och sex linjeetapper.

Prologen kunde gått bättre men att inleda med en 3,6km lång och stenhård prolog är inte lätt. Utan tävlingsfart så blev resultatet långt ifrån det jag hoppades på och jag tappade 16 sekunder till segraren.

De kommande linjeetapperna gick betydligt bättre och jag kände mig starkare och starkare för varje dag även om avståndet var detsamma till ledaren. Vädret var verkligen en bidragande faktor under veckan och istället för sol bjöds vi på både regn, hagel och snö.
   Framåt helgen ordnade det upp sig och solen tittade fram igen. Fortsatt bra klipp i benen men otur med punkteringar gjorde att jag spenderade mycket energi helt i onödan. 

Det blev aldrig något toppresultat i sammandraget men jag tar med mig en 15e plats som bästa etappresultat och en riktigt bra genomkörare. Det känns som jag är redo för en ny säsong och jag blir nu hemma i tio dagar till innan det är dags för två race i Danmark. Kul att det äntligen är igång!

19/3 Strax dags för säsongspremiär
Äntligen börjar det närma sig, säsongspremiären. Det har varit en lång vinter och jag har fått mycket och bra träning. Jag har varit hemma under hela perioden och det har jag vädret att tacka för. Med snöfria vägar nästan varje dag och sista biten från mitten och februari och framåt med vårgrader så har det varit riktigt mysigt att få vara cyklist.

Det har hänt mycket de senaste veckorna och förutom förberedelser så har jag hämtat cyklar. Canyon kommer att stå för tempocykeln Speedmax CF 9.0 LTD samt till en början även med linjecykeln Aeroad 9.0 p.g.a. levaransproblem för lagets sponsor. Stort tack Canyon!
   Jag gjorde en heldag uppe i Bålsta, där Canyon har sitt fäste i Sverige, med fotografering av fotograf Hans Berggren. Förhoppningsvis kan jag lämna ut någon cool bild snart.
  
Jag har även hunnit med ett maxtest genom Skara CK och Aktivitus vilket resulterade i ett bra kvitto inför det som komma skall.

Intresset för cykel växer och växer, det gäller bara att det smittar av sig på ungdomssektionerna i klubbarna så vi kan få en bättre bredd i Sverige. Jag hoppas verkligen på det.
   I och med detta var jag igår i Skövde och medverkade i Radio P4s morgonprogram och spred lite cykelinspiration, tips och vägar i och runtom Skaraborg.

Nu på fredag bär det av ner mot Frankrike och sju dagar långa Tour de Normandie som startar på måndag. Dags att spänna benen ordentligt!

16/2 Canyon går in som personlig sponsor med tempohoj
Jag är glad att kunna meddela att Canyon Sverige kommer att gå in som min personliga sponsor. De kommer låta mig tävla årets tempolopp på deras Canyon 9.0 Ltd. En riktigt snabb hoj med toppkomponenter och det känns som detta är ett riktigt bra val för mig emot klockan! Ska bli kul att se vad vi går för när det gäller!

Första tävling blir Tour de Normandie i norra Frankrike som startar 24e mars och sträcker sig över sju etapper. All in där!

 

7/1 God fortsättning!
Jag hoppas att ni har fått en bra start på det nya året. Jag har kommit igång ordentligt och det börjar släppa på fint efter en lite lugnare vecka över Jul och Nyår. Jag ser fram emot kommande säsong, ska bli spännande med nya utmaningar!
Jag vill också tacka mina personliga sponsorer för er support under 2013! Ni gör min satsning betydligt enklare! Stort TACK till;

Skara CK, Skeppshult, Zone, Logosoft, Bont, 2XU Sverige, Monark, Canyon Sverige och BA Sjukgymnastik/hälsoutveckling. Samt uppmärksamheten jag fått av media runt om i Sverige!

7/11 Nytt lag, nya tag
Jag avslutade min säsong med Lombardiet runt. En tävling som är mycket hård och löper över 24mil i riktigt tuff italiensk terräng. En tävling som jag har blickat fram emot efter att sett den på tv, -Det vore häftigt att köra en dag. Så, här var jag. Men uppladdningen inför var inte den bästa. Jag var sjuk efter Tour of Britain och var mest här för att hjälpa till.
   Jag hade länge frågat om en förlängning på mitt kontrakt och hela tiden så ville ledningen skjuta på samtalet men uppmuntrade mig med:
"Vi diskuterar ditt kontrakt i slutet av säsongen men det är inga konstigheter, vi kommer ju överrens bra. Du ger ju allt för laget."
   Kvällen innan så satte jag mig ned och hade mitt samtal. Men det fanns inget kontrakt för mig. Jag fick förklaringen att de har funderat på att behålla mig in i det sista men att laget har riktigt bra chans på att åka Tour de France nästa år och då behöver de alla resurser de kan få för att köpa in en riktigt bra klättrare.
   Lag efter lag läggs ned och det står många duktiga utan jobb redan som letar kontrakt. Eftersom mitt kontrakt var ett av dem få som löpte ut så var det jag som fick stryka på foten. Ett beslut som jag respekterar även om det kom i elfte timman. Jag har haft många bra stunder med laget och fått värdefulla erfarenheter under året så jag är tacksam för det...
   Så där satt jag, dagen innan Lombardiet runt och hade inget lag at köra för. Jag gjorde inte mig själv rättvisa dagen efter och klev av halvvägs. Tråkig avslutning på en annars mer än godkänd säsong.

Från och med detta så startade min jakt på ett lag och en fortsättning inom sporten. Men med WorldTour-lag som Euskaltel-Euskadi och Vacansoleil-DCM läggs ned så påverkar det alla steg, hela vägen ned igenom divisionerna. Det och att budgetar blir mindre och lag tvingas krympa gör helt enkelt att arbetsmarknaden blir väldigt tuff för alla inom cykelsporten.
   Jag insåg ganska snart att jag tvingas att ta ett kliv tillbaka till ett Continentallag igen men givetvis till en situation som måste vara hållbar. Även om jag har gjort min kanske starkaste säsong hittills och det på den högsta nivån som jag har provat på känns lite konstigt.

Under förra veckan blev det äntligen klart och undertecknat. Jag kommer att tävla för det nya Svensk-Amerikanska projektet Firefighters-Upsala CK. Ett lag som har gett mig ett väldigt positivt intryck där dem satsar under tio års tid. Vi kommer att ha ett starkt lag på Continentalscenen nästa år med många erfarna och stabila cyklister. Ett bra tävlingsprogram med race främst i Skandinavien, Amerika och Baltikum. Det finns mycket som motiverar och det ska bli kul att se vad vi som lag kan göra under nästa år. Jag är riktigt glad för att kunna fortsätta min karriär här i ett svenk-rotat lag. Första samling blir presentation av laget på Sweden Bike Expo på Kistamässan nästa helg.

4/10 Tour of Britain och Milano - Torino
Det är nu ett tag sedan Tour of Britain avslutades. En tävling som jag är nöjd med och som verkligen kändes rätt för mig. Laget skickade över mig till Skottland där åtta dagar långa Tour of Britain startade för att senare bege sig nedåt landet för att avsluta med sista etappen inne i centrala London runt London Eye och Big Ben. Under tävlingen skulle vi köra sju linje etapper och en tempoetapp i blandad terräng och väldigt skiftande väder.
   Just vädret spelade en stor roll på de första etapperna och det regnade på tvären från start till mål med vindbyar på upp till 60mph. Men jag tog mig igenom det fint och tappade inte mer än några få sekunder på täten under de två första etapperna.
   Dag tre med 16km tempo, en klassisk distans i Storbritannien där många av de inhemska åkarna kan jämföra sina egna tider mot landets bästa. Även denna dag bjöd på blöta förhållanden och jag var riktigt taggad att göra en bra insats. Det kändes bra och jag klippte till med en tid som tog mig till en 7e plats på etappen som vanns av Bradley Wiggins. Dagens prestation tog mig upp till en tiondeplats totalt.

Efter detta försökte både jag och laget att hålla min placering in i målet i London men med två stenhårda bergsetapper på schemat så visste jag att det skulle bli svårt. Jag gjorde allt jag kunde men bergen var för tuffa och jag fick se mig ned till en 20e plats i totalen men som jag ändå höll.
   Ett respektabelt resultat och en god känsla från ett mycket bra arrangemang. Och att cykelsporten växer i Storbritannien är inget påhitt, så mycket publik har jag aldrig tidigare sett utmed banorna, häftigt!

Med en vecka mellan Tour of Britain och mina sista tävlingar i Italien så lyckades jag bli sjuk, drog på mig halsont och en besvärlig förkylning. Men vad kan man räkna med när man åker timme in och timme ut i regn, blåst och rusk?
  I vilket fall så åkte jag ner och körde runt Milano - Torino och det kändes helt ok även om jag inte var i närheten av tillräcklig i målbackarna och nu på söndag kör jag Lombardiet Runt. Detta kommer även bli min sista tävling för året så håll tummarna för att jag hittar lite ben tills dess.

    

3/9 Burgos, GP Zottegem, Vattenfall Cyclassics, World Ports, Schaal Sels
Som rubriken lyder så har det varit fullt upp under den senaste månaden. Inledningen av sista delen av säsongen har varit hektisk och full med tävlingar. I och med att jag inte blev uttagen i La Vuelta a España i slutändan, trots att jag gjorde en stark insatts i 5 dagar långa, och riktigt tuffa, etapploppet Vuelta a Burgos så har jag varit lite off... Egentligen är det inget att hänga läpp för men en höjdpunkt som Vueltan, att köra en Grand Tour, är något som jag drömt om att få köra länge. Att vara sista man som inte får plats i den 9 manna uppställning gör att luften går ur en.

I vilket fall som helst så har jag kommit tillbaka igen och jag har fått ett muntligt JA till att få köra Tour of Britain. En tävling som har växt så det knakar de sista åren då cykelintresset i Storbritannien har exploderat efter deras framgångar i cykelvärlden. Det kommer bli häftigt och en höjdpunkt på höstkanten.

I förberedelserna inför Tour of Britain så har jag varit nere i Europa under två veckor och kört bra, snabba tävlingar. Jag började med GP Stadt Zottegem, där vi vann tävlingen med vår sloven Jarc Blaz, efter det Overijse och i samma vecka ProTour tävlingen Vattenfall Cyclassics i Hamburg. En riktigt hård vecka med rusktigt bra motstånd.
Under förra veckan så körde vi de pannkaksplatta kantvindstävlingarna World Ports Classics och Schaal Sels i Belgien och i Holland. Jag har fortfarande ont i hela kroppen efter att ha ätit styrlinda i dikeskanten...

Det har varit många tävlingsmil med mycket resande och det känns som att formen är på väg upp. Jag hoppas att kurvan håller i sig för om jag blir uttagen till att köra Tour of Britain, som startar om två veckor, då vill jag göra det ordentligt. En viktigt tävling för mig och för laget!

31/7 Semester, Träningsperiod och EngelbrektsTuren
Efter SM tog jag en hel vecka semester, en vecka som jag bara skulle ta det lugnt på. Man kan väl säga att jag tog det lugnt från cykeln i vilket fall. Packa lådor, bära och renovera blev det under nästan hela veckan då vi precis har flyttat. Men det räcker inte bara där. Samtidigt som vi höll på i flyttandet så i första träningsveckan så födde Malin vår son Gustav, den 10e juli rent av. Det har varit mycket som har hänt på en gång. Och underbart kul ännu en gång!

Trots stora omställningar i vardagen så har tränandet gått mycket bra och jag känner mig på gång igen, ser verkligen fram emot sista delen av säsongen. Jag körde EngelbrektsTuren upp i Norberg som sista test inför nästa veckas Vuelta a Burgos som går nere i Spanien.
EngelbrektsTuren som är ett 80km långt långlopp på MTB uppe i Norberg. Mycket bra race med ett fint arrangemang som passade bra in i min träningsplanering.

Det blev hårt redan från start och jag hade tyvärr svårigheter att hänga med i skogen. Det blir ju så när jag körde min femte gång på cykeln för året på tävlingsdagen. Men skam den som ger sig och jag lyckades att, trots min jojo körning där jag fick ta igen det jag förlorade på grusvägarna, vara med de snabbaste in mot mål. Jag provade att rycka de sista kilometrarna och fick en lucka med 1km kvar till mål.
   Det kunde ha gått men Fredrik Ericsson täppte till och det blev spurt. Jag gick in först i de sista kurvorna men var lite för feg ut ur sista svängen med 200m kvar till linjen och agerade statist när Matthias Wengelin vann en fotofinish-spurt mot Fredrik Eriksson och jag korsade linjen som tredje man. Ändå en klart bättre placering än jag kunnat räkna med. Kul att vara tillbaka på MTB-banan även om det bara var för en dag.

Nu blickar jag framåt mot nya äventyr under sensommarn/hösten! 

26/6 Critérium du Dauphiné, Vättern Runt och SM
Det har hänt mycket sedan jag uppdaterade er senast.

Jag var nere i Schweiz för starten av åtta dagar långa Critérium du Dauphiné. Etapploppet som är sista testet och finslipningen av formen för Tour de France lagen. Man kan säga att det var fulla spjäll där nere... tävlingen som efter de första två dagarna fortsatte in i Frankrike bestod av mängder med höjdmeter och klättringar som t.ex Alp d´Huez. Men vi åkte bra i laget och la allt krut på att vår klättrare Leo König skulle få så mycket hjälp som möjligt. Efter sex etapper så var han fortfarande topp 10 men där tog det slut. Leo blev sjuk och kastade in handduken, och allt arbete var i sjön.
   Själv hade jag stora problem med allergi och pollen under veckan men under sista dagen så började det regna. Och även om det var kallt och grått så kändes det äntligen som jag hade lite extra att ge. Jag genomförde den hårda bergsetappen på ett bra sätt och var bland de fyrtio främsta. En bra känsla att ta med sig hem från en stenhård tävling.

Efter veckan nere i Europa så bar det hem mot Sverige igen. Jag körde Vätternrundan som sista uppladdning inför SM i Åstorp. Ett rekordförsök där vi representerade Hjärtebarnsturen, ett slag för en god sak. Vi gjorde ett tappert försök redan på väg ner till Jönköping men med den hårda vinden så tog det hårt på många av grabbarna i ledet.
   Efter Jönköping så minskade tyvärr vår klunga och hjälpen till farthållning blev inte lika effektiv. Själv eldade jag på så gott det bara gick men efter Askersund så började det gå mer på vilja än styrka. Jag gjorde några friska förningar men när jag inte tillförde något mer till gruppen så vek jag av och tog det lugnt de sista 15-20km in mot mål. Jag körde in på 6h45min medans gruppen stagnerade rekordet 6h37min.

SM i Åstorp inleddes på torsdagen för oss seniorer med 43km tempo på en hård bana med en backe i början och ordentligt med vind över de öppna fälten efteråt. Jag gjorde vad jag kunde, höll full gas så länge det gick. Det räckte till en fjärdeplats denna gången bakom Gustav Larsson, Tobias Ludvigsson och Thomas Lövkvist.

Linjet gick under söndagen och man kan säga att det var som vanligt. Jag visste hur svårt det skulle vara att gå iväg i en tidig utbrytning så jag la inte så mycket krut på att försöka. Istället gick det iväg en grupp om tolv man som ganska snart byggde upp ett avstånd på 11min. Pinsamt hur de kan få 11min!
   I vilket fall så var alla utom "proffsen" nöjda med gruppen, alla de svenska lagen hade med folk. Och som det brukar vara när det ska börja åkas så måste alla de proffs som är kvar i klungan sammarbeta och när alla kör för sig själva så blir det kanske inte helt hundra. Och det var precis vad som hände, alltså inget vidare.
   Gruppen höll till mål och Michael Olsson kunde vinna solo med en attack i sista backen. En värdig vinnare vare sig han vann från utbrytningen eller från klungan, en riktig slitvarg, grattis! Nästa gång får det gå till på ett annat sätt...

   

27/5 Bayern Rundfahrt
Tysklands största etapplopp gick av stapeln under förra veckan och vi i Team NetApp-Endura fanns på plats. Etapploppet hölls över fem dagar, varav fyra linje etapper och ett tempolopp skulle köras. Kylan över centraleuropa var påtaglig under veckan och det blyga 6-12graderna kantades av hårt regn under både första och sista etappen. 

Taktiken var klar, efter att Jan Barta vann i Polen för två veckor sedan så var det honom vi körde för. Den tempostarke tjecken gjorde oss inte heller besvikna även om det kostade mycket kraft för att hålla honom ur vinden.
   De tre inledande etapperna var mycket hårda med många och långa backar och upp emot 20mil alla tre. Vi höll ihop bra även om jag fick vika mig under andra etappen i en av de brantaste motluten.

Vi kom in till fjärde etappen och tempoloppet om 31km. Jag försökte mig på ett bra race men jag hade inte "överväxeln" kvar längre som behövs för att åka riktigt fort. Jan däremot klämde till med tredje bästa tid för dagen och i och med detta så flyttade han upp till trea i sammandraget.
   Vi gjorde en riktigt bra avslutningsdag och lyckades hålla Jan i toppen av huvudfältet då etappen avgjordes i en klungspurt efter de kalla och genomblöta 17milen. Jan tog tredjeplatsen totalt medan vi fick in Michael Schwartzmann på femte plats i spurten. Jag slutande på en 40e plats totalt efter de fem dagarna.

Nu är jag hemma under veckan men redan till helgen så bär det av till Schweiz och starten av stortävlingen Critérium du Dauphiné.

13/5 Scandinavian Race
Så, första tävlingen för året är körd på hemmaplan i Sverige och det i svenska färger. Under Scandinavian Race (Skandisloppet) i Uppsala så representerade jag landslaget istället för Team NetApp-Endura. Alltid roligt att få klä sig i gult och blått.
   Tävlingen i Uppsala bjöd som vanligt på ett tekniskt 13km varv med mängder av kurvor och med en liten backe som vi skulle bemästra 15 gånger, totalt 195km stod för oss innan startskottet avlåssades.

Vi hade redan innan start bestämt oss för att vara representerade i dagens utbrytning och det gjorde vi också. Redan på andra varvet så gick Edvin Wilson iväg med fem andra och bildade en bra grupp som drog iväg.
   Det brukar vara mycket konstig körning på just denna tävlingen och det är svårt att jaga tillbaka en grupp om man har missat den. Det var precis vad som hände under dagen, gruppen höll hela vägen in i mål. 
   Tanken var att vi skulle brygga över med andra grupper men det lyckades inte trots några tappra försök och jag gick i mål med huvudfältet på 30e plats. Edvin korsade mållinjen som 5a och det får vi vara nöjda med, dessutom blev det svensk soloseger genom Alexander Gingsjö. Riktigt bra gjort!

Nu är det full laddning inför Bayern Rundfahrt som startar den 22e maj nere i Tyskland och då är jag tillbaka i NetApp-Enduras färger igen.

6/5 Ronde van Vlaanderen, Paris-Roubaix, Amstel Gold Race och nu Grody
Det var ett tag sedan jag skrev men nu ska jag äntligen uppdatera er igen. Det har hänt mycket och jag har kört mina största event hittills med årets största klassiker. Belgiska Ronde van Vlaanderen, franska Paris-Roubaix och holländska Amstel Gold Race.

Jag har mycket kvar innan jag har nivå att vara med och tävla i dessa tävlingar, vem vet -jag kanske aldrig når dit. Men i vilket fall som helst så var detta en upplevelse och en stor erfarenhet. Mitt jobb för tävlingarna var enkelt, jaga dagens utbrytning. Jag gick in för uppgiften helhjärtat men det är inte lätt att gå med även om man gärna vill. Vi i laget missade tyvärr och tvingades jaga, vilket tar ordentligt på krafterna. Och på dagar som dessa så är det mer än viktigt att ta vara på sig själv om man ska ta sig igenom de tuffa 250-260km. Tyvärr gick det inte i år men jag hoppas jag får en ny chans, med lite tur så kommer det gå mycket bättre då.

Efter klassikerna så åkte jag hem till Sverige igen för att få lite bra strukturerad träning igen och nu i helgen har vi kört 3 dagar långa Grody (Szlakiem Grodow Piastowskich) i Polen. Jag körde denna tävlingen för två år sedan med Endura Racing.
   Fyra etapper skulle vi hinna med under de tre dagarna på det fruktansvärt gropiga och håliga vägarna. Jag kände mig riktigt bra under första etappen även om regnet bara öste ner. Jag tvingades släppa kontakten med första gruppen uppför sista stigningen för dagen och tappade lite tid. Men vi hade både Jan Barta och Bartosz Hurzarski från laget i första gruppen av sex åkare, så vi hade verkligen slagläge redan nu.
   Andra dagen bjöd på bättre väder och 30km tempo på morgonen och ett 96km långt linjelopp på eftermiddagen. Mitt tempo var tyvärr ingen större hit, ingen vidare kräm kvar i benen efter gårdagens hårda och kalla etapp. Däremot körde Jan Barta hem vinsten och samtidigt tog över ledartröjan!
   Under eftermiddagen kunde vi hålla ihop klungan och därigenom behålla tröjan på Jan över natten.
   Sista och avgörande etappen på 164km var väldigt viktig och vi var tvungna att hålla stenkoll på vårt motstånd. Vi släppte iväg en grupp tidigt och efter det kontrollerade vi loppet med ett järngrepp. Vi lyckades få det precis som vi ville och även om vi skulle avverka fem kat. 1 stigningar så gjorde vi det hela laget tillsammans.
   Det slutade i en klungspurt och i och med detta så var det inga större bekymmer för Jan att korsa mållinjen på samma tid och i och med detta vinna Grody sammanlagt. Han tog även poängtröjan och under de fyra etapperna så lyckades vi även ta hem tre tredjeplatser utöver Jans resultat -ett riktigt lyckat race! Jag slutade på en 19e plats totalt.

Nu bär det hem mot Sverige igen för att till nästa helg köra Scandinavian Race i Uppsala för landslagets räkning, det ska bli skoj!

18/3 Handzame Classic
Ännu en semi-klassiker på programmet och ytterligare 200km att avverka. I fredags avgjorde Handzame Classic. Det var kallt även under denna tävling och riktigt blåsigt.

Banan blev ändrad eftersom snön på kullerstenssträckorna gjorde det för farligt att passera. Det blev raka spåret från starten och ner till byn Handzame där 10varv på en 16km lång bana skulle köras.
   Vi gjorde en helt ok tävling dagen igenom och hade ett finger med i spelet. Det kom ner till en klungspurt och vi gav Scott Twaithes ett så bra läge som möjligt. Han avslutade jobbet på ett utomordentligt sätt och korsade linjen på 5e plats, riktigt bra!

Nu blickar jag framåt och redan på onsdag är det dags för Dwars Door Vlaanderen här i Belgien... det kommer bli hårt!


Foto: Team NetApp-Endura

10/3 Ronde van Drenthe
Då var det äntligen dags, det var länge sedan sist och vad jag har jagat en vinst... på Ronde van Drenthe var det äntligen min tur!

Det nästan 200km långa loppet går runt regionen Drenthe i Holland, första upplagen gick 1960. Det kallas för lilla Paris-Roubaix med sina många och långa kullerstenssträckor samt att banan har en brant backe "VAM" som skall passeras 5 gånger.
   Det var riktigt klassiker väder och Drenthe bjöd på kalla 2grader, hård vind och regn. Jag kände mig riktigt trött i början av loppet och benen var tunga. Det tog säker 50-60km innan de snurrade på som jag ville men därifrån blev det bara bättre och bättre.
   Jag kände mig bra över kullerstenen även om klungan bara blev mindre och mindre. Efter ca 120km körde vi ikapp dagens utbrytning och då var det dags. Jag attackerade och kom iväg med Kenny van Hummel från Vacansoleil DCM som har vunnit loppet tidigare. Vi körde ihop och ju längre tiden gick så fick vi sällskap av mer cyklister till vår grupp blev 10man stor.
   Vi hade redan då passerat backen 4 gånger och jag kände mig stark och kunde passera linjen på toppen först
 3gånger och tog därigenom Bergspristävlingen. Det var ingen som ville köra riktigt hårt i gruppen och istället ville attackera. Jag väntade några gånger innan jag satte in en egen attack med drygt 30km kvar till mål.


Foto: Team NetApp-Endura


   Jag kom iväg själv och fick snabbt en lucka. Jag kände att det var väldigt långt kvar till mål för att försöka själv men eftersom jag kände mig bra på kullerstenssektionerna och över Bergsprisen så gjorde jag ett tappert försök, bära eller brista. Jag eldade på för allt vad tygen höll för och byggde upp en lucka på maximalt 50sek.
   Jag passerade Bergspriset en sista gång och kämpade på i motvinden på väg in mot mål. Det var långt och benen värkte men det måste gå, det ska vara min tur idag! Jag visste inte mycket av vad som hände bakom, dåligt med tidsangivelser och jag kunde bara se små grupper som jagade mig.
   Jag tog mig närmare målet och såg att det bara var två som jagade bakom nu, detta måste gå! 4km kvar och jag kunde känna målet men det var så långt kvar... men jag lyckades! Jag passerade den röda flaggan med 1km kvar och strax därefter kunde jag korsa mållinjen som vinnare!
   46sek efter spurtade Marcus Eichler och direkt bakom Andreas Schillinger från mitt lag över linjen och slog två från Vacansoleil DCM, perfekt situation då de två kunde sitta på hjul eftersom jag var framför. Full pott för Team NetApp-Endura med tre man på pallen! Vilken dag!

Så skönt och jag är så glad över min seger, över vår prestation i laget. Förra gången jag korsade linjen först var i RingeRike GP i Norge 2010... detta var verkligen något jag sett fram emot länge!

Länk till ett sammandrag av tävlingen:
www.youtube.com/watch?v=BdrJYxgFv0o


Foto: Team NetApp-Endura

1 Alexander Wetterhall (Swe) Team NetApp-Endura 4:56:47  
2 Markus Eichler (Ger) Team NetApp-Endura 0:00:46  
3 Andreas Schillinger (Ger) Team NetApp-Endura    
4 Wesley Kreder (Ned) Vacansoleil-DCM Pro Cycling Team    
5 Danny van Poppel (Ned) Vacansoleil-DCM Pro Cycling Team 0:00:49  
6 Elmar Reinders (Ned) Metec-TKH Continental Cyclingteam 0:01:03  
7 Sonny Colbrelli (Ita) Bardiani Valvole-CSF Inox 0:01:21  
8 Roy Sentjens (Bel) Cyclingteam De Rijke-Shanks    
9 Maurits Lammertink (Ned) Vacansoleil-DCM Pro Cycling Team    
10 Jonas Aaen Jörgensen (Den) Team Saxo-Tinkoff 0:01:24

7/3 Le Samyn och 3Days West Flanders
I mitten av förra veckan körde vi Le Samyn, det första loppet i den fransktalande delen av Belgien. Vi skulle köra 207km under den kalla dagen som endast bjöd på någon ynka plusgrader.
  
Dagens uppgift var att plocka utbrytningar och den uppgiften klarade vi bra, ingen större grupp kom iväg utan oss representerade. Jag försökte ordentligt och kom iväg med en mindre grupp men vi lyckades aldrig bygga upp något större avstånd utan blev inhämtade efter knappt en mil. Det tog över fyra mil av attacker innan tre kunde bryta sig loss och det lugnade ner sig.
  
Men den hårda starten tog hårt och när vi väl kom in på de avslutande varven så fick jag ge mig med 10km kvar till mål.

Jag hoppades på att Le Samyn skulle bli en bra uppladdning för 3Days West Flanders som inledde med en 7km lång prolog under fredagen men så fel jag hade. Jag gjorde nog mitt sämsta lopp på tempocykeln och där tar vi punkt.
   Den tre dagar långa tävlingen hade bara startat men sammandraget var mer eller mindre satt då de kommande två linje etapperna var relativt platta och kontrollerade för att avslutas i spurter.
   Roger Kluge var vår bäst placerade i sammadraget och eftersom han även är en duktig sprinter så gjorde jag mitt allt för att dra fram honom till en bra position under de två följande 180km etappernas avslutningar.
   Tyvärr var det väldigt stökiga målgångar med refuger, kurvor och vägskyltar men vi lyckades undvika asfalten och höll oss på hjulen. Roger fick en bra resa fram till mål och utan något toppresultat på etapperna slutade han som tionde man i sammandraget vilket är bra. Jag klarade topp 50 trots min prolog miss...

Nu är jag på g ner mot nya tävlingar och redan i helgen kör jag Ronde van Drenthe och Dwars door Drenthe i Holland. Full gas är utlovat!

16/2 Tour of Oman
Efter en och en halv vecka hemma i Sverige efter Argentina var det dags för nästa långresa. Sex dagar och sex etapper långa Tour of Oman stod för dörren och det var dags att skaka fram lite bra ben igen.

Vi kom ner till Oman dagen innan tävlingen och det hade ju varit skönt att fått lite mer tid innan starten. Jag och Erick Rowsell mötte upp laget som redan hade kört sex dagar långa Tour of Qatar för att ge laget lite ny energi.

De allra bästa lagen var på plats med många av deras bästa åkare i bra slag. Det var som ett litet Tour de France eller så.
Tour of Oman bjöd på fina vyer över det kala och torra landskapet. De hade fått fram riktigt hårda etapper också med många branta backar mot slutet av etapperna vilket skakade till sammandraget rejält.

Jag åkte tyvärr på en mindre förkylning under veckan och agerade som hjälpryttare åt mina lagkamrater, riktigt trist när jag hoppades på att kunna vara där mer. Vi körde ihop några bra resultat och Blaz Jarc lagets bästa när han spurtade in som 9a på avslutningsetappen medan Paul Voss var stark i klättringarna och i sammandraget.

Nu väntar hemresa, eller i vilket fall till Belgien där jag ska spendera tid under klassikerna...


Foto: Team NetApp-Endura

4/2 Tour de San Luis
Innan vi drog oss ner mot stekheta Argentina så körde vi ett träningsläger i Spanien, samma ställe som vi använde oss av i december. Efter en vecka av träning i bergen runt Almeria så började den 38 timmar långa resan till San Luis i Argentina.

7 dagar långa Tour de San Luis innehöll 3 spurtetapper (1a, 2a och 7e), 3 bergsetapper (3e, 5e och 6e) och 1 tempolopp (4e etappen).
Värmen var en faktor som spelade en stor roll under den hårda veckan, det var en snittemperatur kring 40grader varje dag och peakade upp emot 43grader. Det tog ut sin rätt på mig under den 3e etappen i den 25km långa klättringen och i och med det så var min placering i totalen förstörd.

Jag ställde in mig på tempot istället för att kunna komma ifrån veckan med ett bra resultat. Det 19,2km långa tempot gick inne i San Luis och banan var relativt platt med lite motlut och motvind på vägen ut till vändpunkten.
Jag gav den allt jag hade redan efter 5km och vände om vid vändpunkten på 8e bästa tid för dagen. Men på vägen tillbaka så gick det inte så fort jag ville, laget hade bara lyckats få fram vanlig utväxling som inte räckte till. När det började gå upp emot 75km/h i medvinden så gick det bara inte fortare och jag tappade tid.
   Jag passerade mållinjen på bästa tid för stunden men när de riktigt snabba tiderna började komma in så slutade jag på 12e plats. En stabil placering som kunde blivit mer, som jag hade hoppats på.

Annars under veckan så lyckades vi bra i laget, samarbetet fungerar väl och vi lyckades placera många runt topp 10.

Nu är det dags att ta detta med sig och blicka framåt. Redan på lördag åker jag vidare för Tour Oman, det kommer också bli svettigt! Håll tummarna...

  
Foto: Team NetApp-Endura

3/1 Nytt år, nya tag!
Både Jul och Nyår har passerat och vi har redan kommit några dagar in i det nya året. Jag hoppas ni alla har haft en trevlig tid hur ni än har firat.

Innan Jul var jag nere i Spanien på ett träningsläger med mitt nya lag Team NetApp - Endura. Riktigt kul att träffa alla lagkamrater, ledare, mekaniker, massörer osv. Kommer att bli kanon!

Jag tar med mig mycket kul ifrån det gågna året som alla kilometer i utbrytning, min 3e plats på tempoetappen i Murcia (Spanien) och 3e platsen på SM tempot som mina bästa framgångar samt de två 2a platserna på lagtempoetapperna i Italien och Tjeckien.
  
2012 har gjort mig starkare och mer erfaren men det finns fortfarande saker att göra bättre. Och nu får jag äntligen chansen att åka några av de RIKTIGT stora tävlingarna i världen.
   Jag inleder med Tour de San Luis i Argentina som jag sedan följer upp med Tour of Oman. Två riktigt hårda etapplopp att starta upp systemet med och innan det bär av till Argentina så ska jag hinna med ännu en veckas träningsläger i Spanien. Det är mycket som händer. Och det ska bli riktigt kul -att ta steget upp!

Jag vill passa på att tacka mitt lag Endura Racing med sponsorer för 2012, det har varit riktigt kul att köra för ett så framgångsrikt lag med mängder av vinster!

Jag vill även tacka mina personliga sponsorer för er support under året! Ni gör min satsning betydligt enklare! TACK!

Skara CK, Skeppshult, Zone, Thule, Logosoft, RotorBike, Bont, 2XU Sverige och BA Sjukgymnastik/hälsoutveckling. Samt uppmärksamheten jag fått av media runt om i Sverige!

Nu tar vi nya tag under 2013!


www.teamnetapp.com

 

 

 

 

English 

 

Intervjuer och media

 

Personliga partners »

Skeppshult

Zone
Bont

Monark

2XU Sverige
Canyon Sverige

 

Twitter: